RF-stämman i maj tog två beslut som till synes inte hade med varandra att göra. Dels avslogs Friskis&Svettis medlemsansökan (för den tredje och förmodligen sista gången), dels infördes ett tak i RF:s stödsystem som gör att inget förbund kommer att få mer än tio procent av det totala skattestödet. 

Detta beslut fick Svenska Fotbollförbundet att utreda konsekvenserna av att lämna RF, samt att begära hos Regeringen att SvFF:s statliga bidrag utbetalas direkt av Regeringen till SvFF. Det som de två besluten har gemensamt är att de berör själva grunden för svensk idrottspolitik. 

Måste respektera varandra

Det implicita kontrakt som politiken baseras på är att staten och idrottsrörelsen måste respektera varandras objektiva intressen, även om de strider mot de egna, och att RF utifrån denna utgångspunkt får representera alla sina medlemsförbund och fördela skattemedel i myndighets ställe. 

Att hålla Friskis&Svettis utanför RF strider uppenbart mot det implicita kontraktet när det gäller samhällets folkhälsopolitiska ambitioner, och om nu RF:s största förbund ifrågasätter RF:s roll som företrädare för den samlade idrottsrörelsen – så kan väl andra aktörer göra det också. 

Inför RF-stämman skrev jag att om man än en gång håller Friskis&Svettis utanför RF, bör de anslagsbeviljande myndigheterna – riksdag och regering, stat, kommuner och landsting – ompröva vägarna för att via skattefinansiering stödja verksamhet som utvecklar inkluderande fysisk aktivitet. 

Detta eftersom det implicita kontraktet inte längre fungerar. Men stämman avslog ansökan, vilket innebär att en stor majoritet av RF:s förbund tog ställning för att tävling är viktigare än inkluderande fysisk aktivitet, och bortsåg från att en organisation med över en halv miljon medlemmar kan tillföra RF en mängd olika former av inkluderande fysisk aktivitet.

Här är det goda exemplet

Så varför inte följa det danska exemplet? Där finns tävlingsidrottandet i Danmarks Idrætsforbund (DIF) och motions- och breddidrotten i Danske Gymnastik- & Idrætsforeninger (DGI). 

Det samhälleliga stödet till organisationerna är reglerat till syfte och omfattning. Det danska implicita kontraktet fungerar. I det svenska fallet skulle Riksidrottsförbundet kunna fortsätta fördela organisationsstöd till sina medlemsförbund i myndighets ställe. 

Men alla skattemedel som samhället vill tilldela idrottslig eller idrottslik verksamhet av folkhälsopolitiska skäl, borde fördelas av en ny organisation som har som målsättning att utveckla inkluderande fysisk aktivitet. Kanske Svenska Motionsförbundet? 

Rimligen skulle Friskis&Svettis bli en central medlem av en sådan organisation, men Korpen skulle också kunna vara med, liksom en del andra specialidrottsförbund och andra organisationer inom Svenskt Friluftsliv. Så motionärer i alla läger – förenen eder!

Fotnot: Det implicita kontraktet finns förklarat i: Föreningsfostran och tävlingsfostran – En utvärdering av statens stöd till idrotten. SOU 2008:59