Sprintern Nora Lindahl tävlar för Finland i fortsättningen. Foto: Jonas Ekströmer / TT

När en ung lovande löpare – Sverigetrea på distansen och med höga ambitioner om att tävla och lyckas i OS – lämnar landslaget är det inget impulsbeslut. Det är ett nyktert, affärsmässigt val av en idrottare som inser att SOK stänger dörren till hans livs dröm. 

Och David Thid är tyvärr inte ensam. Och Thid är inte den första

Ingen plan, ingen hjälp

Kommer ni ihåg beskedet på tjejsidan? Fallet med sprintern Nora Lindahl är om möjligt ännu snöpligare för oss som gillar framgångar för svenska friidrottare.

Vi pratar om en tjej som sprungit snabbare än det svenska rekordet, vunnit SM-guld och tagit internationella juniormästerskapsmedaljer. En klockren profil att bygga hajpen kring, som går genom tv-rutan och som blir ett dragplåster för biljettförsäljningen. 

Ändå tävlar hon nu för Finland, efter att krasst ha konstaterat att det från svenskt håll fanns ”ingen lösning, ingen plan, ingen hjälp”.

Hur blev vi ett land som gladeligen står för rekrytering, ledare, hallar och idrottsplatser under uppbyggnadsåren, men som kastar in handduken när det vankas internationell leverans?

Kapitalförstöring i miljonklassen

Boven stavas SOK:s topp-12-kriterium.Internationella friidrottsförbundet, World Athletics, har redan stenhårda kvalgränser. Klarar du dem hör du till världseliten. 

World Athletics säger: ”Välkommen, du är redo!”SOK svarar: ”Nej tack, vi tror inte på dig, så du får stanna hemma i soffan.”

Med marknadsföringshatten på är detta ren och skär kapitalförstöring. Kommuner, tränare och lokala sponsorer plöjer ned miljoner i talangerna. När investeringen väl ska ge avkastning i form av TV-tid och förebilder – då klipper SOK kabeln.

SOK skickar beskedet: ”Om du inte är en absolut världsdominant som Mondo eller Ståhl spelar det ingen roll om du klarar kvalgränserna. Du får ändå inte åka.”

et ger våra unga två orimliga val:  Byt land eller byt idrott.

Dags att skrota topp-12!

Sorry världen, men svensk friidrott har inte råd att fungera som en gratis akademi för andra nationer.

Därför är det dags att SOK slopar topp-12-kriteriet och låter World Athletics kvalgränser gälla. Det handlar både om respekt för de aktivas slit, skydd av idrottens investeringar och om rätten för nästa generation att få drömma i blågult.

Vad tycker du? Är det rimligt att svenska friidrottare tvingas byta medborgarskap för att få tävla på OS? Hör av dig och berätta!