Norska tränare och idéer har fått stort inflytande över svensk fotboll. Men medan utvecklingen väcker frågetecken i Mjällby börjar det ljusna i Malmö FF. Åke Stolt analyserar utvecklingen – och blickar samtidigt mot Sirius och den svenska fotbollens utmaningar i Europa.

Det har ju blåst in friska vindar från Norge i den svenska fotbollen på sistone.

Ja, det har varit mycket norskt överhuvudtaget när vi diskuterat fotbollens utveckling. Inte minst sedan det norska landslaget gjort succé i VM, det fantastiska laget Bodø/Glimt tagit den ena meriterande skalpen efter den andra i Champions League och Mjällby sensationellt blivit svenska mästare i fotboll efter att fullkomligt ha utklassat penningstinnare så kallade storklubbar.

Och det är inte slut på de norska influenserna, för i Malmö ser vi just nu ett lag byggas med idéer just från Bodø/Glimt. Nye tränaren Gaute Helstrup tar steg för steg med ett ungdomligt lag och det vi sett de senaste matcherna, seger mot serieledande Sirius och 0–0 och rena utspelningen av AIK på hemmaplan, vittnar om att intentionerna håller på att implementeras på ett framgångsrikt sätt.

Mysteriet på Listerlandet

Därför är det oväntat och inte så lite märkligt, det som vi i år fått skåda från Listerlandet, där solen som sken ifjol nu fallit platt som en pannkaka, knappt ätbar.

Även om det var Anders Torstensson som skötte rodret vid tränarpulten ifjol så var det många som menade att det var ”fotbollsdoktorn” (jodå, han har doktorerat), Karl Marius Aksum, som ansågs ligga bakom den stora förändringen i Mjällby med sina norska idéer och med noggrann och statistisk pricksäkerhet skissade spelmönstret som ledde till det minst sagt sensationella SM-guldet med närmast häpnadsväckande poängskörd och överlägsenhet.

Några spelarförluster av ledande spelarpersonligheter har naturligtvis gjort sitt men mästarstommen finns kvar och spelmönstret är detsamma, så även om Mjällby inte borde toppat så många experttips inför årets Allsvenska, så är det nu många som ställer sig undrande inför det statistiska faktum att laget är allvarligt inblandat i toppstriden och faktiskt kan hamna i Superettan.

Jag har skrivit om det tidigare och håller nog fast vid att det har blivit lite för mycket datastyrning, för många analytiker och alltför mycket teori hos vissa tränare. Att man fastnar i detaljstudier av spelarinsatser och taktiska mönster och glömmer att bara lyfta blicken och se vad som faktiskt sker med helheten.

Fotboll är inget mysterium som måste lösas, det är matematiskt, geometriskt logiskt där alltför mycket statistisk information, alltför överambitiös inmatning i spelarnas hjärnor snarare kan förvirra och hämma.

Jag vet inte, men kan möjligen ana, att Mjällbys rejäla och frustande arbetarfotboll har blivit för akademiserad. Det kan ju vara risken att doktorn går för mycket efter boken, att operationen teoretiskt fungerar men att patienten dör. Känner inte Aksum. Filosoferar bara.

Något på gång i MFF

Malmö riktade också blickarna mot Norge – inte så konstigt efter vad som hänt på senare år.

Min favorit, Bodø/Glimt, spelar i Champions League i år igen och kommer att möta lag som Liverpool, Real Madrid, Porto, Sporting Lissabon, Atletico Madrid, Bayern München, Dortmund och Napoli.

Lillestrøm och Brann finns också i det europeiska cupspelet som snart drar igång medan Sverige får sätta sitt hopp till, ja, av alla lag – Mjällby AIF!

Inte så svårt att gissa om Anders Torstensson, tränare 2022 som nu kallas tillbaka, och hans lag kommer att lägga mest krut på att hålla laget kvar i Allsvenskan.

Gaute Helstrup var assisterande tränare i nämnda Bodø/Glimt innan han bestämde sig för Malmö och det som laget visat upp de senaste matcherna talar för att vinden börjar vända i Malmö.

Jag var ett tag orolig för att laget rent av skulle bli inblandat i bottenstriden men nu börjar laget visa upp en tydligare profil och till detta vill man också tro att årets bästa köp av Malmö FF är nye sportchefen Philip Berglund, först i Brommapojkarna och senast i Hammarby. Han har startat bra.

Norske innerbacken Stian Gregersen klev in i bortamatchen mot Sirius och uppträdde som om han varit lagets kapten i tio år, en jätteförstärkning om han fortsätter i den stilen.

Mot AIK släppte MFF dessutom in två nya spelare, Mayckel Lahdo från AZ Alkmaar och serbiske Jovan Milosavljevic, som båda tillförde den offensiva instinkten och snabbheten som MFF saknat.

Så nu har norrmannen vid rodret lite mera att jobba med och medan mörkret fallit tungt över det norskledda Mjällby har det börjat ljusna i ”norska” MFF. Malmö når inte Europa i år men tycks vara på rätt spår till nästa säsong.

Sirius håller undan

Sirius såg ett tag ut att kopiera Mjällby vad gäller suverän och ointaglig serieledning inför höstspurten.

Nu är den stora frågan alla ställer sig om bandystaden Uppsala med sitt nytända och enormt växande fotbollsintresse skall hålla de flåsande jakthundarna på avstånd i jakten på SM-pokalen.

Det kan mycket väl vara så att allt avgjordes i och med att en av årets mest intressanta (och effektivaste) spelarna i Allsvenskan, Isak Bjerkebo, bestämde sig för att stanna säsongen ut. Han var beredd att sticka, resväskorna var redan packade, men sannolikt blev han sugen på ett meriterande SM-guld och övertygad av Siriusledningen att få gå till hösten.

Han kan bli tungan på vågen i höstspurten där Djurgården och Hammarby verkar bli de övriga två lagen som går till Europaspel nästa år.

Men Sverige och Europa är numera en rätt sorglig historia. Malmö är ett bra exempel på den krassa verkligheten där stjärnor som tänds lockas till spel utomlands i mycket tidig ålder och spenderar sina bästa år på kontinenten innan de möjligen återvänder i slutfasen av sin karriär.

Om spelare som Hugo Larsson, Sebastian Nanasi, Hugo Bolin och Taha Ali hade fått några år tillsammans kunde stora saker skett, men det blir aldrig mera så att svenska lag kan bygga för framtiden.

Spelarnas dröm och framtid flyttar utomlands, lite pengar kommer som tröst som möjliggör inköp av spelare som slagits ut i den europeiska konkurrensen.

Detta är verkligheten i Sverige. Man kunde i varje fall visa lite pondus i förhandlingarna och ta rejält betalt för godbitarna och sedan än en gång fundera på hur man gör i Bodø/Glimt.

Spännande att se om Gaute Helstrup kan ge oss svaret på den frågan.

Åke Stolt