Det är inte bara åldern på spelarna som påverkar resultatet, det är också åldern på föreningen som styr, hävdar Stefan Tengblad.
Undersökningar i flera länder och sporter visar på betydelsen av när på året spelare är födda. De som är födda tidigt på året är tydligt överrepresenterade i landslag och liknande, även högre upp i åldrarna när åldersskillnaderna inte borde spela någon roll.
Detta problem uppstår genom tidig selektion där sjuåringar och äldre som är födda tidigt på året har större chans att få speltid, att bli uppmärksammade som talanger och få större möjligheter till den träning, matcherfarenhet och stöd av tränare som krävs för att överleva genom ungdomsidrottens allt större elitfokusering fram till proffsidrott/landslagsspel.
Styr också supporterskaror
Detta fenomen är också tydligt när det gäller vilken fördel äldre klubbar har i jämförelse med yngre föreningar och där hög ålder har möjliggjort uppbyggnad av supporterskaror över flera generationer och en mer stadig etablering på elitnivån.
Yngre föreningar slåss här mot traditionens makt och för att samla tillräckligt stora resurser för att utmana de etablerade klubbarna. Att ta in försprång är extra svårt för en klubb som har hamnat i en hierarkisk relation till en mer framgångsrik klubb på hemmaplan.
Två exempel på detta är GAIS och ÖIS som under första halvan av 1900-talet utmanade IFK Göteborg på en relativt jämställd fot har haft svårt att göra detta under de senaste årtiondena.
Klubbar som tappat fäste
Exempel på klubbar som tidigare varit populära men som nu tappat de allra flesta av sina supportrar är IFK Malmö, IS Halmia från Halmstad, IK Sleipner från Norrköping, Gävle Godtemplare, IK Heim från Göteborg och IK Göta från Stockholm.
I Stockholm har de ledande fotbollslagen sedan förra sekelskiftet varit AIK och Djurgården och gradvis har ett tredje storlag, Hammarby IF grundat 1897