Större krav på arrangörer och arenor

Det är en besynnerlig tid vi befinner oss i. Gatorna är öde liksom många kontor och butiker. Plötsligt har vi fått ”svart bälte” i digitala möten… För alla som liksom oss lever på att erbjuda mötesplatser för människor är detta en rejäl utmaning. Arenorna ekar tomt. Från att ha sett fram emot århundradets konsertsommar är vi i Göteborgistället inställda på att det blir svårt att arrangera publika evenemang överhuvudtaget och kanske för resten av året.

Här brukar det vara högt tryck och åskådarna älskar stämningen, oavsett om det handlar om ishockey , hästevenemang eller annat, men nu är det en egentligen besynnerlig tystnad i Scandinavium. En stillhet som aldrig förr.

Utifrån allas hälsa och för att begränsa smittspridning så är det en självklarhet men innebär ju inte att det känns kul.

Ekonomiskt är det också smärtsamt och svångremmen får dras åt. Paradoxalt nog har vi plötsligt ledigt i kalendern med möjlighet att renovera och uppgradera, vilket brukar vara svårt att hinna med emellan alla evenemang,

Men däremot har vi nu inte ekonomiska muskler att göra några större insatser utan förlitar oss på våra duktiga medarbetare som gör det som är möjligt.

Tillsammans med arrangörer, föreningar och förbund gör vi allt för att hitta nya möjligheter, boka om och flytta fram i väntan på att allt ska bli som vanligt. Tja, som vanligt lär det aldrig bli utan frågan är snarare vad som är det ”nya normala”?

Kommer publiken vilja gå på konserter och sportevenemang? Ja, det tror jag. Vi har haft ett behov av mötesplatser och att träffa andra människor ända sedan antikens Rom. Det kommer inte att ändras vilket även återhämtningen i Asien efter de tidigare pandemierna SARS och MERS visar på.

Vi får ökade krav

Men jag tror att allt fler blir försiktiga och att kraven på arrangörer och arenor att skapa trygga mötesplatser ökar. Initialt kommer kanske också fortsatta restriktioner avseende publiktäthet och volymer. Ingen vet idag men jag tror att vi alla inser att det blir aningen annorlunda.

Evenemangsstråket, med Liseberg, Svenska Mässan och arenorna, är en viktig motor för destinationen Göteborg som bidrar till tusentals jobb inom besöksnäringen. Scandinavium är från 1971 och Ullevi från 1958. Båda har levererat ett fantastiskt värde till Göteborg, göteborgarna och tillresta besökare genom åren men börjar bli lätt bedagade. Ett önskescenario vore att nu skapa ”evenemangsstaden 2.0” med nya eller uppgraderade arenor och mötesplatser.

Göteborg har under lång tid diskuterat frågan om nya arenor. En inte helt okomplicerad fråga där många olika intressentperspektiv och behov behöver balanseras. Svårigheten har varit just detta. Balansering innebär också jämkningar och kompromisser där risken är att det inte blir bra för någon.

Uppgraderat Scandinavium

Jag ser hellre en tydlig prioritering, där avgränsningar och val görs på ett tidigt stadie. Arenor är en dyr infrastruktur och om vi ska investera miljardbelopp måste vi också prioritera så att förutsättningarna för arenadrift och verksamhet kan fungera optimalt. I nuläget hanteras Valhallabadets ersättning i ett separat ärende. Det är bra och ger möjlighet till framdrift i frågan. Valhallabadet är en av stadens viktigaste mångkulturella mötesplatser och center för simidrotten. Hoppas på gott flyt i frågan och positivt beslut under året.

Nästa år fyller Scandinavium 50 år. Sveriges första (?) mulitarena som kostade 36 miljoner att bygga. Arenans track-record är imponerande med legendariska artister, sport på högsta nivå och mer eller mindre ett internationellt mästerskap varje år. Miljontals magiska ögonblick genom åren!

Och klirr i kassan för näringslivet i staden. Göteborg firar även 400 år som stad nästa år och vad vore inte bättre som present än ett beslut (positivt sådant tack) på ett nytt eller rejält uppgraderat Scandinavium?