30 procent av landets golfspelare spelade inte mer än en till fyra ronder i fjol. Ett problem samtidigt som de inte sliter på banan. Att läsa trender och beteenden vore något för Sveriges Medlems- och Klubbinstitut. Foto: TT

Golfklubbarna, vars säsong är beroende av vädrets makter, tackar nog desamma att gräset redan är grönt på hemmabanan och inte bara på andra sidan. Medan vi går runt och påtar bland påskliljor och konvaljer och funderar på hur många ronder vi kommer att gå i år, undrar klubbarna över hur medlemsstatistiken kommer att se ut.

Anhängarna försvinner ändå

För att förbättra siffrorna är man i full gång med att putsa greener, fräscha upp klubbstugan, bestämma vilken typ av hamburgare som ska serveras i restaurangen och inte minst hitta på erbjudanden som ska locka oss till klubben. Verksamhetsutveckling helt enkelt.

Hur ambitiösa och kompetenta golfklubbarna än är på drill & fill eller i frågan om vilken Torogräsklippare som är hetast just nu kvarstår det faktum att klubbarna är beroende av vädret. Vi spelar mycket golf om solen skiner och väldigt lite om temperaturen är ensiffrig. 2013 var därför ett bra år för svensk golf. 

Men det finns andra och större trender i samhället som påverkar golfindustrin. Oavsett att antalet golfrundor totalt sett ökar minskar antalet medlemmar i klubbarna. Det är inte unikt för golfen eller ens idrotten utan även politiska partier, studieförbund och intresseorganisationer tappar anhängare i de flesta fall. Tendensen är tydlig inte bara i Sverige. Till och med i golfens hemland, Skottland, ser man samma dystra utveckling. 

Många spelar få ronder

På Scottish Golf Unions (SGU) årliga konferens tidigare i år presenterade generalsekreteraren Hamish Grey statistik som pekade i den här riktningen. År 2016 uppskattar man att ”nomadic golfers” (spelare utan klubbtillhörighet) för första gången kommer att överstiga antalet medlemmar. Antalet spelade ronder är därför ganska stabilt.

Både Svensk Golf (SGF) och SGU brottas med frågorna och även om förutsättningarna skiljer sig åt har de samma utmaningar framför sig: På vad skall vi bygga Golfens framtida attraktivitet och hur skapar vi nya affärsmodeller för klubbarna?

En modell som naturligtvis diskuteras är att golfarna betalar utifrån hur mycket de spelar. Det låter rimligt för mig som inte ens kommer upp i fyra ronder per år. Jag vågar knappt kalla mig golfare med tanke på mitt minst sagt blygsamma spelande. Men jag är inte ensam. 30 procent av golfarna i Sverige bokade mellan en och fyra ronder förra året. 

Golfklubbens ”bästa” medlem

Varje år kommer jag således fram till att ett medlemskap inte lönar sig. Kostnaden mätt i kronor per runda blir för hög. Jag är, i år igen, en nomadspelare. Precis en sådan som bygger trenden. Den inbitne golfaren med hög närvaro däremot fortsätter glatt att betala in sin medlemsavgift. För henne är kostnaden per runda fortfarande låg.

Att betala efter antal rundor må gynna mig som sällanspelare men för klubben kan det bli en dyrköpt historia. Golfklubben gynnas faktiskt (ekonomiskt) av att så många som möjligt betalar medlemsavgiften men att de spelar så lite som möjligt. Få spelare innebär mindre slitage på banan, lägre personalkostnader och liten administrationsbörda. 

Att spelarnas konsumtionsmönster skiljer sig åt är en sporrande uppgift i sig. Men ännu mer intressant är hur golfen kommer att exploatera den guldgruva som SGF sitter på. Nämligen den stora mängd information som lagrats i Golfens IT-system (GIT) de senaste tio år. Den databasen betraktas med avund från vårt jämförelseland i väster. I Skottland finns i bästa fall ett bokningssystem på klubbarna men resan till ett nationellt informationssystem är nästan lika lång som min väg till scratch-spelare.

Här finns svaren

Nya affärsmodeller – inom idrotten och utom den, bygger på att vår förmåga att bearbeta stora mängder data. ”Big data” som ofta används som uttryck är på väg att förändra vårt sätt att mäta och förstå världen och därmed också ge förutsättning åt nya affärsmodeller.

En avgörande faktor för om man kommer att lyckas är att algoritmerna är fininställda och att all information finns tillgänglig och av hög kvalitet. Men ännu viktigare är att den går att tolka. För det krävs både statistiker och analytiker. 

I datamängderna finns mönster som pekar på samband som i första hand inte är självklara. Att samköra GIT och SMHI:s databaser är en naturlig början. Men sedan bör man koppla in arbetslöshetssiffror, konsumtionsmönster från andra branscher, inkomstförändringar, föräldraledigheter, pensionsstatistisk och barnafödande. 

Söker man svar på varför medlemskapen minskar behöver man kunna ställa relevanta frågor. De frågorna handlar sällan om förhållanden inuti golfklubben utan snarare om det som händer på utsidan. 

Kanske skulle idrotten i stort, inte bara golfen, behöva ett SMKI, ett Sveriges Medlems- och Klubbinstitut? För att bevaka och förstå de verkligt viktiga klimatförändringarna?