Lasse Wibe, allsvenske skyttekungen, är kvar och blir en av attraktionerna i allsvenskan 2015. Foto: Björn Larsson Rosvall, TT

Annons

Och från fotbollens folk, särskilt från vissa av de större klubbarna, hörs nu rop på förändring. Sexton lag skall bli tolv, fyrdubbla möten som i hockeyn, kanske slutspel, svårare att ta sig upp. Jag undrar bara; varför? Blir svensk fotboll bättre, konkurrenskraftigare på klubbnivå tack vare detta? Ökar chanserna för svenska klubbar att ta sig in i Champions League?

Nej!

De tänker bara på sig själva

Vad jag förstått är det sportcheferna i Malmö FF och IFK Göteborg, Daniel Andersson och Mats Gren, som varit mest högljudda.

Jag ber dem bara; minns hur Champions League kom till, hur storklubbarna också den gången bara ville se om sitt eget hus men struntade i utvecklingen i övriga Europa.

De tänkte bara på sig själva. Precis som de allsvenska klubbar gör som vill ge mera till adeln och skjuta proletärerna i sank.

Och samma baktanke här

När svenske Lennart Johansson, svensk idrotts kanske starkaste och mest inflytelserike ledare i modern tid, i egenskap av UEFA-president och vid åsynen av ett avtynande intresse för den dåvarande Europacupen, väckte tanken på ett Champions League, gällde det att övertyga den europeiska fotbollsadeln, storklubbarna med Real Madrid, Barcelona, Manchester United, Bayern München, Chelsea m fl. 

De redan stora och privilegierade var oroliga för att gruppspel med hela det nya framväxande Europa, en massa f d östländer t ex, inblandade skulle innebära att de dränerades på pengarna, att de fick dela med sig av kakan till en massa okända klubbarna i fotbolls-Europas utkanter.

De gjorde som förändringsivrarna i Sverige; de tänkte bara på sig själva.

Johansson övertygade klubbarna

Men Johansson fick dem att förstå, att för hela fotbollens livskraft var det avgörande att hålla liv i hela Europas fotbolls, alla nya länder, alla klubbar som bl a skulle komma att förse storklubbarna med relativt billiga spelare framöver.

När Johanssons Robin Hood-projekt förverkligats och Champions League blivit en gigantisk succé kunde också de europeiska fotbollsadeln konstatera att de alla tjänat på ett mera demokratiskt tänkande, att det ökande intresset (inte minst genom TV) i det allt mera omfattande Europa (drygt trettio nationer blev snabbt över femtio) innebär fördelar för dem alla.

Tanken på en isolerad och stängd elitliga för gräddan av Europalagen lades åt sidan, Johansson fick igenom sitt förslag (bl a med Silvio Berlusconis hjälp, vilket känns lite motbjudande att skriva) det UEFA som hade en omsättning på 50 miljoner när Lennart Johansson tillträdde som president 1990 omsatte vid hans avgång tolv miljarder. Succén var formidabel. Mera till de stora, mycket också till alla övriga som tog sin i Champions League.

Blir inte bättre för den skull

Det är inte antalet lag i Allsvenskan som bestämmer kvaliteten på lagen i toppen, de som aspirerar på Europaspel. Spanien, Italien och Frankrike har tjugo lag i sina förstaligor, Tyskland aderton. Med ojämn kvalitet. Real Madrid i spansk serieledning har mer än dubbelt så många poäng som mittenlaget Vallecano (57 mot 26). Blir Barcelona och Real Madrid sämre av att i hälften av sina matcher möta lag som bara är hälften så bra? Det verkar ju inte så.

Nej, kvaliteten sitter inte där. Den beror på ekonomi, möjligheter att skaffa konkurrenskraftiga spelare och att behålla dem tillräckligt länge innan de säljs vidare. Träning, tränare, fasciliteter. 

Svensk fotboll har aldrig haft sådan uppbackning som nu. Fotbollen suger nästan musten ur övriga idrotts-Sverige med sin dominans och attraktionskraft. Evenemang, arenor, spelet, publiksiffrorna; allt har blivit bättre.

Några få vill ha mer

Varför då ändra?

Är det bara för att några privilegierade klubbar vill ha ännu mera av de ekonomiska kakan?

Ja, kanske.

Men det är korttänkt.

Alla tjänar i längden på att flera lag spelar i Allsvenskan, att klubbar i Superettan satsar mera därför att chansen att ta sig upp i Allsvenskan är hyggligt stor. Intresset sprids, talanger utvecklas, marknaderna växer, tillhörigheten ökar.

Lars Christer Ohlsson, du som var med vid Lennart Johanssons sida när det europeiska Robin Hood-projektet levde vidare efter introduktionen; förklara nu för de som inte förstår, att en kapning av Allsvenskan eller en förändring av en klassisk spelmodell inte skulle tjäna någon. Det skulle bara tyda på obegripligt hockeykomplex att ändra på en succémodell som fungerar i hela Europa.