Ur en plånbok med 500 miljoner ska det ske en utdelning till behövande. Ett verkligt tufft jobb för RF…
För vilka principer kommer gälla när medel ska fördelas. Jag hoppas innerligt att man inte stressar fram ersättning till de som skriker högst utan att man går systematiskt tillväga.Att hitta fördelningsnycklar som alla är nöjda med är svårt.
Det leder nästan alltid till konflikter. Även om idrotten håller ihop så flockas nu vargarna kring betet. Vem ska få vad? Varför görs fördelningen på det ena eller andra sättet? Varför får inte de små aktörerna med relativt stort behov av små medel till delning?
Via förbund eller regioner?
I denna miljö kommer det bli tydligt hur bra bild varje enskild aktör har på sin ekonomi och vad som är viktigt för deras verksamhet och idrott? Det kommer också utkristalliseras om förbunden bara har intresse av att säkerställa medel till eliten eller om de är intresserade av att verka för den gemensamma idrottsstrategin att gå från pyramid till rektangel.Det gäller både motionsarrangemang såväl som breda ungdomsarrangemang. Ska förbunden ta höjd för att klara av att hantera riskerna kring att framtida ungdomsarrangemang inte arrangeras, såsom Partille Cup, Irstablixten, Världsungdomsspelen m fl.
En aspekt som inte diskuterats är om medlen bara ska fördelas via specialförbunden eller om även regioner bör få stöd. I vissa distrikt finns det tydliga evenemang som bidrar till grundläggande ekonomisk bas. I mindre orter så kan lokala evenemang skapa intäkter som motsvarar mer än 50 procent av klubbens omsättning.
Dessa klubbar kan vara mycket känsliga. Alla klassikerlopp ger mer till de lokala idrottsklubbarna i sina kommuner än kommunerna ger idrottsklubbarna. Försvinner dessa intäkter så påverkas alla idrotter på orten.
Nu prövas samhörigheten
Liknande logik gäller stora turneringar som Gothia Cup, Dalecarlia Cup, Eken Cup som har en stor betydelse för ungdomsidrottens vitalitet och för den lokala ekonomin i klubbar och regionen.
Hur pengarna än fördelas blir det fel… Nu prövas ledarskapet och samhörigheten inom idrottsrörelsen. Utan att förstå den kontext man verkar i kommer leda till många misstag. Att vara ansvarig styrelseledamot, med personligt ansvar i enskilda klubbar blir obehagligt.