Foto: Anna Hållams/TT
I helgen gick startskottet för årets säsong av Mästarnas mästare där Emil “HeatoN” Christensen deltar. Jag med flera minns säkerligen den före detta ishockeymålvakten Tommy Söderströms reaktionära utbrott i höstas när SVT presenterade årets deltagare. Det som slog mig då var hans totala ovilja till öppenhet eller dialog, något som tur var verkar vara ganska unikt för honom. Idrottsmän som Thomas Ravelli, Martin Lidberg och Jonas Jerebko hade långt mer ödmjuka inställningar och uppvisade den, för idrottsrörelsen, karaktäristiska respekten för någon de inte håller med.
Karriär lyfte med stödsystem
Idrotten har den enskilde atleten som sin minsta beståndsdel men likt ett pussel så kan aldrig den enskilde uppnå sin fulla potential utan hjälp från andra runtomkring sig. I Sverige är det den ideella föreningen som ger struktur och agerar som ett demokratiskt stödsystem. Det var först när Emil kom med i ett organiserat lag som hans karriär lyfte och han blev den idrottsman som han idag är och det är så framtidens e-sportare kommer att lyfta, i en ideell gemenskap.
På så sätt är e-sportens organisering redan idag väldigt lik den etablerade idrotten och passar väl in i RF:s strukturer. Visst, det finns friflygare som organiserar sig mer enligt den amerikanska modellen med ägarstrukturer och riskkapital, men det är undantag snarare än regel. Detta för att e-sporten har så många exempel på styrkan i det ideella att det inte blir hållbart att försöka göra på något annat sätt.
E-sportens Wimbledon
Ta Dreamhack som exempel. Världens största datorspelsfestival med över 11 000 fasta datorplatser och mångdubbelt fler i dagliga besökare som jag dubbat till “e-sportens Wimbledon”.
Det som började som en liten lokal Sverok-förening, förbundet som organiserar hobbyspelande, på en skola i Malung har idag satt Jönköping på den internationella kartan och skapat otroligt mycket kapital – såväl socialt som ekonomiskt.
Nuförtiden är Dreamhack ett företag då det växt ur sina skor, men den växte fram som ideell förening där medlemmarna slitit dag och natt för att skapa något öppet för alla. Det syns tydligt då de fortfarande upplåter en av de stora mässhallarna som sovsal för deltagare, en sal som är värd hundratusentals kronor i mässyta, men där Dreamhacks ideella arv skiner genom.
Respektfullt e-sportande
Men även om Dreamhack är det största exemplet är det långt ifrån det enda. I Malmö samlar Malmö e-sport ungdomar från Möllan och Rosengård, områden som vissa försöker utmåla som no-go zoner, kring respektfullt e-sportande. Föreningarna finns där ungdomarna finns och spelar de spelen som ungdomarna gör. När man talar om sociala insatser så tror jag att föreningar som Malmö e-sport är de som gör verklig skillnad i ungdomars liv när man ser deras modell gå på export över hela Sverige.
Alexander Hallberg
Svenska e-sportförbundet