Föräldrarnas omtanke har gått får långt. För många ungdomar får inte chansen att klara sig själv i olika situationer, fastslår Willy Berggren. Foto: TT

Jag refererar till TV-programmen om Kalle som vill aktivera barn och ungdiomar.

Hoppas att ni tittar.

Jolmiga och vaga synpunkter som att ”det är bra att söka info på nätet” förekommer i programmet. Nu tror jag i och för sig inte att man ska generalisera. Det finns säkert många skolor är bra på att få igång ungdomar men, denna fysiska passivitet och vuxengenerationens slappa attityder är mycket oroande.

Sjävklara vinster, men…

Som erfaren idrottsledare, tränare och lärare vill jag se aktiva föräldrar, lärare – vuxna som tar tag i och får fart på och inspirerar barn och ungdomar i familjen, i förskolan, i skolan och inom idrotten.

Vinsterna är självklara. Friska och vältränade människor mår bra och presterar bättre på alla plan, det visar all forskning.

Men varför finns det en rädsla att ställa krav och förväntningar?

Så snart lärare eller tränare ställer krav verkar det finnas en mindre armé av vuxna som skyndar till och ska skydda ungarna från alla former av prestationskrav. Jag har vänner som är lärare och de får tillbringa kvällar i telefonen i samtal med upprörda föräldrar som tycker att kraven är för höga.

I en allt större konkurrens

Jag känner mängder av tränare i äldre generationen som tycker idrotten blir allt mer ”lek och nojs” än idrott. 

Kalles program visar ett samhälle där vuxna inte verkar inse att det är de som har ansvaret för morgondagens vuxna – som ska klara sin hälsa, kunna prestera, ha självdisciplin och eget drive, vara hänsynsfulla, visa respekt och omtanke.

Dagens värld förändras oerhört snabbt.

Människor rör sig på ett sätt över gränser på ett sätt som var omöjligt för 40 år sedan. Konflikter och fattigdom får många att komma till vårt land.

Konkurrensen om framtida jobb kommer att bli allt tuffare. Många välutbildade söker sig till Sverige för ett bättre liv, och de är beredda att kämpa för det. 

Vad betyder det här för dagens barn?

Allt är inte kul…

Många av de som vuxna dels curlat, servat och lärt kravlöshet, betonat lust utan tvång har sällan lärt sig att arbeta hårt, vara disciplinerad och strukturerad, kämpat trots att inte allt är så kul kommer att få det väldigt jobbigt i livet. 

Allt fler klarar inte betygsnivåerna i grundskolan, än mindre i gymnasiet.

Tjejerna verkar mer alerta än killarna eftersom det idag är 60 procent av tjejerna som tar högskoleexamen.

Vilka klarar morgondagens konkurrens? Curling- och mobilungarna eller de fysiskt aktiva som får kämpa och sätta mål?

Ska helst vara uppdukat

Det här syns tydligt inom idrotten. Det tar sig många uttryck:

= Allmänna krav på klubbarna om service, proffsighet, utrustning, skjutsning mm. Det ska helst vara uppdukat. 

= Många föräldrar blir ledare och medverkar några år då deras egna barn håller på med idrotten. 

= Politiker och andra beslutsfattare villkorar samhällets stöd till klubbarna mot att dessa ska lyfta fram och prioritera värdegrundsfrågor. 

Sakta men säkert håller idrottsrörelsen på att bli ett stort dagis där allt ska vara serverat, kul, lätt och spännande.

Gårdagens ledare och idrottare visste att framgång kräver väldigt stor egen insats. Man får inget gratis.

Ett resultat av curlingsamhället

Många års hårt och hängivet arbete gav goda resultat – både inom idrott och skola. I avsaknad av talang blev man ofta tränare eller ledare och förde kulturen vidare. Sammantaget tog man med sig en kultur som byggde på goda värden där eget vardagligt ansvar, hårt arbete oavsett väder skapade gemenskap, formade mål gav lojalitet och solidaritet med klubb, kompisar och konkurrenter. Kamraterna från idrotten blev till livslång vänskap.

Vad dagens klenande och kravlöshet  gör med morgondagens vuxna kan jag bara gissa. Men, mycket av dagens nya egoism som syns överallt, introverta beteenden, ointresse att hjälpa andra, fokus på egna behov oroar mig mycket.

Att vi i framtiden inte kommer att producera så många toppidrottare har jag ofta skrivit om. Curlingsamhället är ett skäl. 

Men, vi kommer också att få allt fler vuxna utan egna verktyg att klara konkurrens och utmaningar när vi inte törs ställa krav och förväntningar.

Att ha eller skaffa sig ett ”jävlar anamma” hette det tidigare. Synd för idrotten, farligt för samhället, katastrof för många individer.