”Elitidrotten behöver vi inte heller oroa oss för. Den för mycket väsen och lyckas förstås tillskansa sig en barockt stor del av stödet. ”Jag ska bli Zlatan”-knattarna kommer också alltid finnas kvar, vad vi än hittar på.
Att ge människor ett bättre liv
Men elitidrotten och småpojkarna med proffsdrömmar har väldigt lite med Sveriges hälsa att göra. Vi tränare måste lära dem att träna för att det är roligt, för glädjen och livet. Bara då ger vi dem ett bättre och längre liv.
Problemet är att när svenskarna slutar gå, springa, simma, sparka och kasta så urholkas rörelsen inifrån, som Svenska Kyrkan: Sex miljoner medlemmar, men en vanlig söndag går bara 1,2 procent av medlemmarna i kyrkan. 98,8 procent passiva medlemmar.
Du har säkert varit där en söndag, och sett fem pensionärer sitta i en kyrka som rymmer femhundra. Så ser idrottsrörelsens mörkaste framtidsscenario ut.
De blir ingen stjärna…
Så kan det bli för 16-åringarna som har insett att de inte blir någon Zlatan eller Sarah Sjöström. De som ska lära sig träna för livet istället för strålkastarljuset. De som inte längre får bedriva organiserad träning, vare sig inomhus eller utomhus….utom i Åre, Sälen och hos SATS. För deras skull får vi tränare inte vänja oss med långa kvällar framför Netflix.
Då köper tonåringarna den nya spelkonsolen från Sony och vänder på dygnet. Kanske prövar de att röka på för att minska tristessen.
Sen ses vi inte mer.