Pia Sundhage lämnar planen med sänkt huvud. Nu frågar sig många hur hon kommer att agera och hur förbundet resonerar. Foto: Adam Ihse. TT

Annons

Vi har ju i generationer trott att allting är så fantastiskt bara för att det kommer från USA.

Jag har självklart inte räknat, men det känns som att Pia Sundhage fått fler hyllningsartiklar i svensk press än någonsin Lasse Lagerbäck. Han tog Sverige till fem mästerskap, hon har inte uträttat någonting. Jo, som spelare. Alltjämt den bästa Sverige någonsin haft. 

Gemensamt med Hamrén

Men det är med Erik Hamrén jag jämför henne.

Båda har hattat med spelsystem och laguppställningar.

Båda har försökt skapa ett stabilt försvarsspel men misslyckats.

Båda har formulerat sig i mentalt känslojox.

Skillnad dock; kostym contra träningsoverall.

Tydligen har klädseln ingen betydelse.

Klart att det är ett fiasko

Klart att Sveriges insats i kvinnornas världsmästerskap borta i Kanada är ett fiasko.

Inte förlusten mot Tyskland, den kan komma när som helst, var som helst, men insatsen totalt.

Tyskland var bättre i allt.

TV4:s hejaklacksledare gjorde allt för att behålla hoppet, vägrade i det längsta inse (eller ens antyda) att det var en ohälsosam klasskillnad mellan lagen. 

Stelt och kantigt

Sverige under Sundhage är ett trist och torftigt landslag.

Sämre teknik, sämre fysik, sämre kvickhet (speltempo) och funktionalitet.

Svensk damfotboll har tagit några kliv tillbaka. Eller, om ni så vill, blivit ifrånsprungen av massor av nationer.

Det här här landslaget – som t o m var klart sämre spelmässigt än Nigeria i premiärmatchen – har sett stelt och kantigt ut, det har krampat och dragits med skador och det är klart man kan hitta ursäkter och visst kan man också skona Pia Sundhage. 

Därför ser de sämre ut

Besluten, spelarvalen, taktiken, upplägget är hennes ansvar. Men spelarna utbildas inte av Svenska Fotbollförbundet. Det sköts i klubbarna och av tradition vet vi att det inte är de mest briljanta instruktörerna som tar hand om flicklag och damlag.

När svenskorna förlorar dueller och andrabollar och slår passningar galet beror det inte uteslutande på spelmässig oförmåga, mera på brister i fart och tempo.

Svenskorna springer för lite, är för långsamma, temposvaga. Därför ser de sämre ut än vad de är. 

Jag hade hoppats, att under Sundhage kanske få se ett landslag där den naturliga fotbollsfunktionaliteten fått växa fram, där dragningar, dribblingar, undanglidningar, bollmottagningar sett naturliga ut, några tekniskt extravaganta spelare som satt färg och fart på spelet.

Inte som andra idrotter

Precis så där som vi de senaste decennierna sett hur kvinnor blivit precis lika bra som män på stavhopp, slägga och andra nytillkomna, svåra damgrenar. Inte i fotboll. Fotbollens naturliga koreografi och funktionalitet har inte nått ens toppen av damfotbollen ännu.  

Damlandslagets svidande bakslag kommer att kännas för en sport som har svårt att attrahera i vardagsspelet och så väl behöver magnetisk draghjälp från ett färgstarkt landslag.

Det behövs en liten revolution, nytänkande i både klubbar och förbund.

Och flera kritiska ögon hos de alltför välkammade och medlöpande medierna.

Att Pia Sundhage byts ut tar jag för givet.