För friidrotten i Stockholm Marathons fall och för fotbollens fall om Gothia Cup skulle hamna i samma läge är det inte möjligt att betala tillbaka anmälningsavgifter.
Skilda strukturer
Det finns ett antal anledningar. Till skillnad mot seriematcher så är cupernas och loppens organisationer anpassade för att leverera mycket vid en viss tidpunkt. Inte under en hel seriesäsong. Med andra ord är man mycket mer sårbar och exploaterad under en viss period. Loppet eller cupen är har också förpliktelser till leverantörer och andra intressenter.
Lopp och cuper har blivit något som klubbar har utvecklat för att bredda sin ekonomiska bas för ungdomar, för vuxna och för a-laget eller seniorverksamhet. Det är en integrerad del i svensk idrottsrörelse, även om vissa aktörer såsom Göteborgsvarvet och Partille Cup vuxit till stora aktiviteter som lockar många.
Värnar den svenska idrottsmodellen
Men jag tror att den huvudsakliga anledningen till att Björn Eriksson uttalar sig i denna fråga är att rädda den svenska modellen med den ideella idrottsrörelsen. Sverige är unikt (kanske i viss mån även Norden). Här driver föreningar stora cuper och arrangemang. Det är sällan man reflekterar över vem som riskerar att drabbas om en cup eller ett evenemang går i konkurs. Men en förening har inte konkursverktyget.
I en ideell förening så är det styrelsen som är ansvarig för medlemmarna. Om ett stort event eller cup går i konkurs kan det med andra ord drabba styrelseledamöterna personligen.
När man anmäler sig till en cup eller ett lopp finns i allmänhet en Force majeure-klausul. När händelser som Covind-19 inträffar så är det naturligt att detta ska ses som force majeure. Men som alltid inom juridiken kan det finnas flera perspektiv. Perspektiv brukar ställas mot perspektiv, ibland är det inte logiken som vinner. Om inte logiken att Covid-19 är force majeure, så ger det död inte bara åt lopp och cuper utan åt hela den svenska idrottsrörelsen.