Växjös Pontus Holmberg (#29, th) jublar med Växjös Robert Rosén (#87) efter att ha avgjort det avgörande 2-3-målet under lördagens SM-fina

Västerås-födde Pontus Holmberg, 22, år antecknades för sitt tredje matchvinnande mål i jakten på Le Mat -pokalen och har totalt 11 poäng (5+6) på 13 play off matcher.

 Tillsammans med Fredrik Karlström, 23 år, uppvuxen i Trångsund, södra Stockholm och via AIK och Linköping till Växjö samt Marcus Sylvegård, 22 och med tydliga rötter i Malmö, utgör trion den så kallade Rackarungekedjan.  Totalt 25 poäng på trion så här långt, när skyttekungen Emil Pettersson har  haft blött krut i den här finalserien har ”rackarungarna” blivit den drivande enheten hos Sam Hallam.

Ungdomarna anger tonen

Det hade ingen kunnat se,  jag applåderar och blir glad över att svenska spelare kliver fram och blir rubriknamn när ett svenskt mästerskap ligger i vågskålen. I Rögles finaltrupp finns hela åtta spelare med utländsk bakgrund, från bänken leds laget av amerikan Cam Abbot som dessutom har sin tvillingbror Chris som sportchef.

I Växjö finns fem främmande spelare, varav Kanadas Andrew Calof var petad på lördagen. Coachbänken är helsvensk och Henrik Evertson byggde redan 2015 sitt första guldlag.  

Sam Hallam är inne på sin nionde raka säsong, kontinuitet lönar sig.

Ekonomiskt är ett mästerskap ingen guldaffär, allra helst den här säsongen. Ett ”normalt” spelår är slutspel en extra bonus för deltagande lag. Budgeten baseras på grundserien.

 20-21 redovisar 13 SHL-lag,  med undantag av IK Oskarshamn,  publikbortfall, i storleksordningen 20-30 miljoner kronor, beroende på arenakapaciteten. Det statliga bidraget för SHL-lagen, RF:s krisstöd, är bra balsam på ekonomiska sår, ja rent av livsavgörande enligt flera pressade ekonomichefer.

2021 års finallag har haft små resekostnader, avståndet Växjö-Ängelholm är 17 mil,  det innebär noll hotellkostnader. Det har välkomnats av kassaansvariga. För guldlaget väntar extra utgifter, spelarkontraktet rymmer alltid en guldbonus för spelartruppen.  

En källa som Anders Mäki, etablerad analytiker med bloggen ”Hockeykunskap” uppskattar att för SM-guld krävs ett knippe spelare med en årslön på upp mot två miljoner kronor, eller cirka 170 000 kronor i månaden. Klubbar som inte har råd att ligga på den nivån – ajöss SM-guld.

I Växjö tror jag inte ”Rackarungekedjan” ligger så högt – snarare hör de hemma på snittlönen för SHL, cirka 120 000 i månaden. De är unga, och knappast ens Sam Hallam kunde se den här trion som potentiella guldmakare vid säsongstarten i september.

Reserven tog över ansvaret

I samma lönefack återfinns också målvakten Erik Källgren, 24 år, ja, hans ersättning kanske är lägre än SHL-snittet. Hans roll vid säsongstarten hösten 2020 var att nöta filt, som andra val bakom Viktor Fasth, 38 år. Tålmodigt har Källgren, fostrad i Nackas ungdomsverksamhet, väntat på sin plats i rampljuset.

Viktor Fasth skadades och tvingades bryta första semifinalen mot Örebro. Scenen var Källgrens, härtill var Sam Hallam, nödd och tvungen, precis vad en viss Hans Brask utbrast, när han 1517 placerade en vit  lapp under sitt sigill vid avskedandet av ärkebiskop Gustav Trolle.   

Scenen var Källgrens – och som han har tagit den. I finalserien har han 93.03 i räddningsprocent och har på fyra matcher endast släppt fyra puckar bakom sig. I tredje finalmötet, Rögle-seger 5-1, föll två Rögle-mål i tom Växjö-bur. Källgren tycks sakna nerver, helt klart.

Nu rapporteras han vara klar för Frölunda till nästa säsong. Jag hoppas att kontraktet inte är slutförhandlat. Dunkar Växjö in matchbollen har Källgrens värde stigit med åtskilliga procent, en mästarmålvakt är alltid värd sin vikt i guld.