Vissa eftermälen från Malmöhåll känns faktiskt till och med lite osmakliga.

Det finns alltid två sidor av en kaxig attityd; den kan ta klubben långt, men också bli en snarskank. Eller fälleben, som skåningarna säger.

Nej, inget fiasko

MFF förlorar sig ibland i sin egen självbild.

Markus Rosenberg konstaterade efter sin sista allsvenska match efter en lång och fantastisk karriär att ”det är ett fiasko att vi inte vinner, vi har truppen för det.”

Det är hans bild av konkurrensen och den trupp han varit kapten för.

Nej, det var inget fiasko. MFF hade inte truppen för SM-guld. Den dippade lite för många gånger.

Mattias Larsson i Expressen skriver att det är ett misslyckande att MFF förlorar det allsvenska guldet 2018 (3:a) och 2019 (2:a). Varför inte istället istället lyfta dem som förtjänar det och visa lite ödmjukhet och stolthet över ben pallplats.

Respektlöst mot motståndarna

Både Larssons text och Rosenbergs uttalande är att fullständigt underkänna omgivningen, konkurrensen, Allsvenskan, motståndarna. Det är snudd på respektlöst mot de andra lagen.

Hur fascinerande skulle Allsvenskan vara om MFF vann den med fem poäng varje år?

Nu fick vi en rekordjämn strid mellan tre lag; självklart halkar även den bäste rätt eller fel där.

Jag tror heller ingen svensk klubb i längden pallar för att spela Champions League-kval vartenda år, det behövs lite andrum och redan ett långt avancemang i Europa League ligger en klubb i fatet i det allsvenska spelat. Det visar också Årets tabell.

Trea och tvåa är inget fiasko, inte ens ett misslyckande. Att påstå det är tro sig vara lite förmer, att underkänna andra klubbars styrkor.

Kanske var det rent av så att guldet försvann där i den förlorade självbilden. Det är aldrig bra att se sig själv som de självklara vinnarna innan serien ens börjat.

MFF-are överallt

Hammarby gjorde överlägset flest mål och hade lika stor anledning att vara besvikna. Djurgården hade det jämnaste laget och vann rättvist. Jag är väldigt förtjust i lagets tränare Kim Bergstrands utstrålning och sansade kommentarer. Hörde honom i SvT:s morgonprogram och förstår att det är ledare som äger trovärdighet och kan påverka sin omgivning med sitt sätt att vara.

Det finns ingen klubb i Sverige som knoppat av så många spelare till andra klubbar som Malmö FF. I var och varannan elitklubb dyker det upp spelare som fostrats i Malmö, inte riktigt räckt till men blommat någon annan stans. En av dem, Astrit Seljmani – med stort MFF-ego han också – lovade före säsongen att han skulle göra femton mål. Han höll sitt löfte. 

Hans femtonde tog Varbergs Bois till Allsvenskan och det måste vara ett av de mest överraskande allsvenska lagen i historien. Laget höll på att åka ut i fjol, skrapade ihop en reskassa och drog iväg på pre-camp i våras för att snacka ihop sig om hur man klarar sig kvar i Superettan utan kval. Och så tog de en direktplats till Allvenskan efter att först att lett serien överlägset och därefter skakat ett tag och varit nära att halka av spåret för att komma igen och ta den sista avgörande poängen mot Mjällby. Nu har Halland, sedan Falkenberg klarat sig kvar i sista matchen, två allsvenska lag med bara två minuters restid emellan. 

Förutsatt att man har tillgång till ett flygplan kapabelt för 800 kilometer i timman de 26 kilometerna fågelvägen mellan städerna. Och med Varberg, Falkenberg, Helsingborg, Malmö och Mjällby kommer nu en tredjedel (nästan) av de allsvenska klubbarna från det som en gång var Danmark.

En stor tränarprestation

Apropå Varberg så är också tränaren Joakim Pehrson värd ett eget kapitel. Väldigt lovande (och kaxig) mittfältare i Malmö FF en gång (53 matcher) som efter spel i bl a Atalanta, IFK Göteborg, Esbjerg och Hansa Rostock slog in på tränarbanan, höll på att ta upp Ängelholm för några år sedan och nu får göra allsvensk debut som tränare med Varberg. Att göra ett allsvenskt lag av det spelarmaterialet och under dessa premisser är sannerligen en tränarinsats värd respekt. 

Ett gäng udda karaktärer har slipat sina egenheter mot varandra och accepterat att de är som de är, att världen är sådan att man inte behöver förändra varandra för att kunna jobba ihop.

Nu får vi övervintra efter bästa förmåga i väntan på premiären 2019. Det enda vi vet inför den är att Malmö FF kommer att vara storfavorit, att klubben har den bästa truppen och att det är fiasko om de inte blir svenska mästare. 

I förenklingarnas värld och med lite kronisk hybris i botten är det så det kommer att låta.