”Jio” fick stående ovationer och hyllningarna höll aldrig på att ta slut. Jan-Ove Waldner tilldelades Idrottsakademins Hederspris under Idrottsgalan i Globen. Foto Jonas Ekströmer / TT
Hästhopparen Peder Fredriksson är en förträfflig idrottsman i en tuff sport, han vann OS-silver utan att riva ett enda hinder på fyra dagar. Och hästsporten är stor i Sverige.
Bara en lösning
Men ingen tror väl på fullt allvar att han vunnit idrottens popularitetspris om det handlat om ”en medlem, en röst.”
Lägg ner Jerringpriset!
Peder Fredriksson sa det ju själv, i bara lätt förtäckta ordalag när han tackade för priset; att hästfolket är vana att jobba hårt för sina framgångar och för en plats i solen och nu hade de visat att de gjort det igen. D v s kampanjröstat fram en silvermedaljör framför flera olympiska guldmedaljörer och före bragdmannen Henrik Stenson.
Klart att han är en så klok person, att han förstår, att detta inte är Svenska Folkets Pris, som Radiosporten påstår.
Det här blev Hästfolkets pris.
Makalös ryttare, men…
Och det var väl inte riktigt så det var tänkt.
Ingen skugga över Peder F. Han är en makalös ryttare och han rår inte för att hästtokiga tjejer Sverige runt ringde så mobilerna glödde. Men…
Radiosporten har två alternativ. Lägga ner Jerringpriset eller finna röstmetoder som omöjliggör kampanjröstning.
Som det nu är går det väl, vad jag förstår, för var och en att rösta hur många gånger som helst och då har ju priset helt förlorat sitt värde.
Simmare, löpare, cyklister representerar inga särintressen så som hästsporten och delvis golfen gör, utan vanliga ”bruksidrotter”.
Ingen tokröstar på Sarah
Inga människor tokröstar på Sarah Sjöström bara för att de kan simma. Att gå, jogga eller cykla känns som allmänt självklart, inte som en tillhörighet till en lite exklusiv sport.
Jag vet av egen erfarenhet, en utmärkelse som jag instiftade på Sydsvenska Dagbladet – Skånebragden – att vi först hade tanken att läsarna skulle rösta. Det gick inte. Hästfolket , bl a, öste in röster i stora emballage – det var på den tiden det fanns papper och frankerade kuvert – och de var inte ensamma; ju mera tillbakahållna medialt sporter har upplevt sig, desto aktivare röstkampanjer när tillfället bjudits att ta för sig. Det är så som det fungerar i världen i idag och inte så märkligt att förstå. Nu är det vår tur..
Men det är ju inte så vi vill ha det om vi önskar ett utslag som motsvarar folkviljan.
Tänk er ett riksdagsval..!
Jerringpriset får för mycket utrymme
Ställ upp ett statistiskt urval svenskar och be dem avlämna en enda röst vardera och jag är säker på att Sarah Sjöström vunnit Jerringpriset med rätt klar marginal före, troligen, Henrik Stenson. Eller Jenny Rissveds.
Talar vi prestationer blir det ju extra komiskt om det plötsligt är finare att vinna silver än guld. Men nu är det ju en popularitetsomröstning det handlar om. Och ridtjejer och hästkärlek skall man inte underskatta.
Jag tror ju fortfarande att Sarah Sjöström vunnit Bragdguldet också 2016 om hon inte fått det året innan.
Och vad Jerringpriset beträffar så har det fått ta alldeles för stor plats och tillmätts alldeles för stor betydelse under en hel direktsändning i SvT.
Det gör också att ett valresultat som känns riggat framstår som extra komiskt när t o m den som vinner blir både chockad och närmast förlägen.
Absolut bästa galan
Synd med en sådan allvarlig skönhetsfläck på den kanske bästa Idrottsgalan hittills. Ingen Per Andersson eller Settman som for runt som skållade råttor för att försöka vara ansträngt roliga (utan att lyckas) utan en flott, värdig, lugn och skicklig programledare, Kristin Kaspersen, som dessutom roade oss (och inte minst mamma Lill-Babs) med att för kvällen bli en tuff brud i lyxförpackning på den skrevande Daniel Nannskogs bekostnad. Det var ändå inom gränsen.
– – –
En gala utan Zlatan – det gick det också.
Ett Z dock; Zara Larsson. Vilken stjärna hon har blivit!
Nej, hur skall Zlatan hinna med att åka på galor nu när han har ett helt imperium att ta hand om. Först avsatte han Carl XVl Gustav och förkunnade att Sverige nu var hans land och inte kungens. Sedan tog han över Frankrike. Och nyligen förklarade han för världen att han nu också erövrat Storbritannien. Han blev Drottning, bara så där, utan könsbyte eller andra korrigeringar. Är Elisabeth underrättad? Philip?
– – –
Bowling, en fantastiskt rolig sport som inte ofta tar sig in i medialjuset, fick en fin uppskattning med priset till Jesper Svensson som Årets nykomling.
– – –
Årets lag är en svår kategori. Dubbelpar i pingis mot ett fotbollslandslag. Omöjlig jämförelse men det var väl oundvikligt att damlandslaget skulle vinna priset. OS-silver verkade ju vara metallen för kvällen.
– – –
Årets ledare: Lars Lagerbäck! Men herregud, hur tänkte juryn här? Är det inte svenska idrottsgalans uppgift att belöna prestationer i svensk idrott. Det Lagerbäck har gjort är fantastiskt, för det svenska landslaget (som han tidigare belönats för) och naturligtvis med Island och visst finns han nu i organisationen runt fotbollens nye förbundskapten Janne Andersson, men ..?
– – –
Henrik Stenson är verkligen en man för de fina salongerna. Inte nog med ett fantastiskt idrottsår med OS-silver och triumfen i British Open; han är alltid balanserad, belevad och flott i sina publika framträdanden, ödmjuk och respektfull mot alla. Årets manlige idrottare. Så blev gracerna för kvällen lite lagom spridda.
– – –
Jan Ove Waldner, världens äldste gosse; plötsligt höll han tal, lät vuxen och såg ut som den lille affärsman han är men dessutom barnsligt lycklig över att ha fått Idrottsgalans hederspris. I sanning välförtjänt. Vilket bollfenomen. Jio, ett nästan kinesiskt namn. Mannen som rev kinesiska muren. Det Eviga Trädet. Det finns sekvenser ur hans karriär som fullkomligt tar andan ur en. Den störste idrottsartist Sverige haft.
Åke Stolt