De kom för att se Sveriges bästa lag. Det var fullt på läktarna på Grimsta IP när BP mötte MFF . Foto: Maja Suslin, TT

Sexton lag skulle bli tolv i deras koncept. Allsvenskan skulle bli bättre. Sverige skulle kunna hävda sig med större framgång ute i Europa. Tror de.

Lägg ner!

Rör inte Allsvenskan!

Då blev herrarna nervösa

Det har experimenterats förr. 1982-1990 korades mästaren via slutspel. Det var på den tiden publiksiffrorna låg i botten och ishockeykomplexet spred sig och gjorde herrarna nervösa på fotbollskansliet i Solna.

1991-1992 spelades Allsvenskan med bara tio lag, sex av dem gjorde upp i en mästerskapsserie. Ingen succé direkt.

Allsvenskan har haft sexton lag sedan 2008.

Aldrig så många tekniska spelare

Det har aldrig varit sådant drag kring kring fotbollen som på senare år. Publiciteten enorm. Influenser från större europeiska ligor har förskönat arrangemangen, gett dem liv och lust, färg och fantasi. Publiksiffrorna i många städer står sig gott i Norden, mäter sig i vissa orter med i varje fall undra halvan i betydligt större ligor.

Det är sant att det finns spelare med bristfälliga kvaliteter i Allsvenskan.

Det är lika sant att det aldrig funnits så många spelare med så funktionell teknik och spelförståelse som nu. 

Har alltid funnits dåliga lag

Dåliga lag har alltid funnits, kommer alltid att finnas. Även under tolvlagsallsvenskan fanns lag som sladdade, allsvenska möten som inte var ett dugg utvecklande för de bästa.

Att plocka bort fyra lag betyder – när detta skrives – att Brommapojkarna, Falkenberg, Norrköping och Mjällby försvinner. BP är det enda laget som alldeles tydligt saknar allsvensk förmåga. 

Fyra städer som ställs utanför allsvenskt spel betyder en massa spelare som inte får allsvensk skolning och chans att bli bättre genom att möta de bästa.

Det betyder ett minskat publikintresse i fyra orter, färre spelare som blir förebilder för de unga, ger inspiration och väcker drömmar om den stora chansen. Barn gör inte som man säger utan som man gör. Att se de bästa ger lärdom.

Kortsiktigt perspektiv

Reducering av allsvenskan betyder mindre publicitet för fotbollen.

Jag tror att flera spelare (och klubbar) i t ex Superettan och division ett kan bli bättre om chanserna att nå allsvenskt spel ökar.

Och jag tror inte att t ex Malmö FF blir ett bättre internationellt lag för att fyra lag försvinner. Förutom avsågade BP lever sex, sju ytterligare lag med risken att ramla ur.

En allsvenskan med åtta lag skulle möjligen ge en ökad kvalitet åt samtliga matcher – men då ser man problemet i ett kortsiktigt perspektiv.

Marginella skillnader

Om en förminskad allsvenska har för avsikt att öka klubbarnas konkurrenskraft internationellt spelar det ingen som helst roll att ta bort fyra lag. Det är ändå bara högst ett halvdussin svenska klubbar som inom överskådlig tid har förmåga att skaffa sig muskler nog att ta sig ut i Europa.

Det har ingenting att göra med om man möter Gefle och Örebro istället för Norrköping och Mjällby. Skillnaderna är marginella. Det kommer, så långt man kan se, att handla om Malmö, Göteborg, Stockholm, möjligen på sikt Norrköping, gärna trevliga Elfsborg.

Kvalitetshöjningen görs inte med en amputation av Allsvenskan – jag tror den vore enbart skadlig – utan med ekonomiska uppsving. Företag som engagerar sig (eller tar över), affärsverksamheter, allaktivitetsarenor, internationella utbyten, högre kvalitet på spelarutbildning, bättre tränare på alla nivåer, kloka klubbchefer.

Inget nervöst plottrande

Allsvenskan är det starka varumärket tack vare tradition och långsiktighet, ett nervöst plottrande med den sänker bara statusen. Det handlar inte om kosmetik utan innehåll. 

De mångkulturella inslagen, ökad träning på konstgräs för yngre generationer, många återvändare med mycket kvar att ge har gjort Allsvenskan till en attraktiv underhållningsscen i den svenska idrottens underhållningsbransch.

Rör den inte!

Utveckla spelarna, klubbarna, arenorna, styrelserna istället.