Mörkret sänker sig i dubbel bemärkelse över OS och Sochi. IOK möter omvärldens fördömanden. Foto: Lesya Polyakova, AP Photo/TT Nyheter

Internationella Olympiska Kommittén (IOK), president Putin och organisationen för spelen i Sotji, tidernas dyraste med en budget på 300 miljarder, har redan förstört glädjen och tillfogat en sjätte ring, en grå och dyster vid sidan av de fem, sprakande, klassiska sammanflätade fem som symboliserar OS. Inom den gömmer sig den obehagliga sanningen att diktatorer och hårda regimer till varje pris gör allt för att förföra världen.

Det får vara nog nu.

Delar ut OS utan att bry sig

Jag vill inte se eller höra om ett enda OS till där IOK delar ut ett olympiskt arrangörsuppdrag utan att bry sig om att folk sliter ihjäl sig, blir blåsta på sina löner, torteras, får svälta, flytta mot sin vilja bara för att ett land (eller region) skall kunna prestera vad som krävs.

Det måste till en olympisk revolt.

IOK måste ta kommandot över världens största idrottsevenemang. Det går inte att bara öppna portarna till det mest mediaexponerade evenemanget på jorden och låta tyranner och iskalla profitörer få bruka det som de vill.

Vi måste protestera

Världen måste protestera unisont. Organisationer, specialförbund, olympiska kommittéer världen över, aktiva, funktionärer, TV-bolag, sponsorer; alla måste gå samman och kräva av IOK att ta kontrollen, att se till att utfallet (i pengar och infrastruktur) kommer alla till del, att inga liv får offras för att de redan besuttna skall få ännu mera.

Det som pågår nu är så långt ifrån den ädla olympiska tanken som tänkas kan.

Sverige har två representanter i IOK. Gunilla Lindberg (invald 1996) med många tunga uppdrag, bl a i styrelsen, den s k exekutivkommittén, hon har varit ”övervakare” av de olympiska kandidaturerna och arrangemangen ett flertal gånger, samt nyinvalde, f d höjdhopparen Stefan Holm. Holm ersatte Pernilla Wiberg bland de femton på de aktivas bänk, hans kandidatur är begränsad till åtta år. Lindberg och Holm delar ansvaret för det olympiska sveket med alla de andra; IOK består av femton aktiva eller nyligen aktiva, femton från de internationella specialförbunden, femton från de nationella olympiska kommittéerna och 70 individuellt valda. De kan inte gör mera, inte mindre än någon annan.

Vad vi kan kräva av alla ledamöter är ett mod att höja rösten, komma med förslag, lyssna av opinionen, röra om i grytan, sticka ut och inte bekvämt sälla sig till den olympiska kör som gärna sjunger med en stämma.

I Sotji har 10 000-tals arbetare inte fått ut sina löner, många har utsatts för hot och våld. Billiga arbetskraft har importerats.

IOK måste vem som bestämmer

IOK måste ta kommandot över arrangemangen. Ställa kravet innan man delar ut arrangörskapet – eller helst göra det till lag – att sätta in eget folk i de styrande organen, i kommittéer på alla plan, och att styra arbetet, garantera human hantering av pengar, miljö och arbetskraft. Ett OS skall inte gynna regimer, korrupta mellanhänder, maffia och enskilda makthavare utan folket.

Det krävs ett nytänkande. De olympiska spelen har vuxit från en amatörernas lek till en tummelplats för storkapital, regimer och regioner med andra bevekelsegrunder än idrottsliga och humanitära. Det handlar om turism, politisk acceptens, ekonomisk vinning men också – det gäller även fotbolls-VM – multinationella företag som, för att satsa pengar och vinna marknader, gärna vill att världsarrangemang läggs i potentiellt växande ekonomier eller länder med intressanta naturresurser; utan att tar ansvar för hur arrangemangen genomförs.

Detta ansvar måste IOK ta. Därför att de kan. Därför att de har det alldeles unika privilegiet att öppna världens mest attraktiva arena att operera på. IOK får inte nöja sig med att dela ut olympiska spelen, kommittén måste ta ansvar för hur de genomförs.

Detta uppdrag har de grundligt svikit.

Det som hänt i Sotji, och som bl a Uppdrag Granskning, men många före det, har kunnat vederlägga, borde aldrig ha fått ske om IOK hade följt med sin tid, insett vilka värden som står på spel och inte bara diplomatiskt slingrat sig fram mellan politiska intressen och offervilliga storföretag för att också dra hem sina egna miljarder.

Samma i Brasilien och i Qatar

I Brasilien protesterar människor mot sommarens fotbolls-VM under parollen: ”En lärare är mera värd än Neymar”, därför att pengar läggs på fotbolls-VM när hälsovård, sjukvård, våldsbekämpning, upprustning av kåkstäder, övriga infrastruktur mm skriker efter pengar.

I Qatar, som av någon outgrundlig anledning (pengar förstås, mutor antagligen) fått uppdraget att arrangera fotbolls-VM 2022, har 382 gästarbetande nepaleser omkommit (185 bara under förra året) under odrägliga arbetsförhållanden i byggandet av arenor och andra faciliteter inför mästerskapet.

Det räcker nu.