Det var fullt med folk på torget i Falun vid torsdagskvällens medaljutdelning i sprint under skid-VM i Falun. Foto: Fredrik Sandberg, TT

Kontrasten är stark. Å ena sidan, det egentliga orimliga att Faluns invånare ska betala en jättefest. Å andra sidan, det är ett partaj för runt 200 000 åskådare och miljoner TV-tittare.

Med Falun, fantastiska Dalarna, Sverige i återkommande förföriska naturbilder.

Det är värt en del.

Överträffar kalkylerna

Succén har varit given sedan några veckor. Biljettförsäljningen överträffar kalkylerna och nu börjar folk förstå att det inte är någon självklarhet att det finns biljetter kvar. De är faktiskt på väg att ta slut och det i ett läge när allt fler också vill vara en del av festen och inte missa den.

Skid-VM i Falun är årets event i Sverige jämte målgången för Volvo Ocean Race i Göteborg i sommar.

I Dalarna har diskussionerna runt VM pågått sedan tre år tillbaka. Inledningsvis hette det att mästerskapet skulle kosta 80 miljoner kronor. Det var mycket bara det.

Men tidigt började kostnaderna dra i väg. I dag ligger på de mer än 250 miljoner.  

Mitt i alla vardag

Frågan är om någon kan eller törs göra en sammanräkning nån gång. Redan nu kan man ana att det sprids en uppfattning om det var festen värd och att vi måste unna oss lite extra mitt i all vardag.

Till lördagen när herrarna tar normalbacken i besittning och både herrar och damer kör skiathlon, är det slutsålt. 37 500 biljetter är borta så TV-sändningen får bli räddningen för många.

Påhittet med en så kallad aktivitetsdag på måndag, med en konsert med Mando Diao, hyllas nu eftersom intresset överträffar alla som helst förväntningar. 

Storhetsvansinne

VM-arrangörerna och lokalpolitikerna känner sig lättade och tycker att de har fått åtminstone delvis rätt. De har ju hela tiden hävdat att intresset för skidor är stort, ja, åtminstone i Sverige och Norge. Och nu sätts Falun på kartan…

”Skid-VM visar hur lätt det är för politiker att få storhetsvansinne. Det är svårt att hitta en bättre symbol än Falun för den driften”, anser Martin Borgs som fick uppdraget av organisationen Skattebetalarna att syna skeendet.

”Det är lätt att skratta åt men är i grunden en moralisk fråga. Är det en kommunal kärnverksamhet att arrangera stora evenemang? Eller borde skattepengarna gå till vård, skola, omsorg, polis, brandkår?”, frågade Borgs.

Varför sa Löfven inte något?

Martin Borgs säger som så många andra. 

Han borta ha ställt samma fråga till statsminister Stefan Löfven som gladeligt kom på besök invigningsdagen. Leende och vänlig, men utan att vi fick höra det han egentligen borde haft som budskap:

”Jag tycker att vi måste vara med på ett hörn. Vi måste skapa en nationell strategi för internationella evenemang. Enskilda kommuner kan inte bära kostnaderna. Stora mästerskap har så stor betydelse för Sverige”.

Men det sa han inte. Varför inte det?

Han slapp undan allt genom ”Vi vill inte sjösätta några äventyrligheter, det är viktigt att alla större mästerskap är ekonomiskt underbyggda”. 

Nähä, vem tycker annorlunda.

Mycket vård och omsorg…

Driftkostnaderna för Lugnet kommer att öka med 7–8 miljoner kronor per år. Till det kommer räntor och amorteringar och det innebär att skattebetalarna belastas med 13 miljoner kronor per år de närmaste 30 år.

Det räcker till bra mycket inom vård och omsorg. Det är ju faktiskt så att kostnaderna omfattar mer än en kvarts miljard.

Det beror på hur man räknar in alla kostnader och vem som tar hand om fakturorna. Om det är kommunen, och då direkt skattebetalarnas pengar, eller något kommunalägt bolag där utgifterna inte är lika lätt att spåra.

Då hade det inte blivit något

Hoppbackarna hamnade i skottgluggen, föga förvånande. Få aktiva ställdes mot enorma kostnader. Den investeringen blev provokativ och belastar utgifterna allra mest.

Men utan nya backar hade det inte blivit något VM. Och det hade blivit lika lite VM om förespråkarna sagt 250 miljoner i stället för 80 miljoner för ett par år sedan. Då hade det verkligen blivit storm.

Det var det minst av allt på torsdagen när 16 000 personer trängdes och trivdes på Lugnet. Rafflande tävlingar, högt tempo och händelserikt, det vi alla önskar när vi tittar på idrott.

Ingen hade lust att klaga

Hela Lugnet är förvandlat till en jättelik eventarena. Sponsorerna är aktiva, arrangörerna påhittiga, enorma och inbjudande tält lockar med mat och dryck, det är upplevelser i mängd. Och i synnerhet norska hejaklackar skapar en fantastisk stämning.

Vem hade lust att klaga mitt uppe i den glädjeyran. I synnerhet när solen tittade fram i dubbel bemärkelse. Stina Nilsson tog en blågul silvermedalj efter fyra heroiska lopp under eftermiddagen där också himlen var blå emellanåt. 

Även Stefan Löfven vill njuta av fler sådana stunder.