Ishockeyn har stort stöd från många specialidrottsförbund i motionen att RFs roll ska krympa. Pengarna ska gå direkt till idrottsförbunden, som därmed kan ägna mindre tid åt diverse ”i för sig behjärtansvärda ändamål” som Hockeyns arbete att göra upp med den macho-kultur som emellanåt flammar upp som skandaler på förbundsnivå och klubbnivå.
Mer pengar, färre krav
Policyn ”ge oss pengarna och håll tyst” känns attraktiv. Mer pengar och färre krav. Jag får vibbar av SVTs dokumentärserie om Solviksskolan där lärarna tyckte att böcker och prov var onödigt.
Ett RF som slutar bry sig om vad Sveriges politiken tycker är viktigt skapar istället ett mycket större behov av fler kontroller av vad som verkligen händer i tiotusentals idrottsklubbar. Det tvingar politiken att upprätta den idrottsmyndighet som fäktningsförbundet önskar. Idrottens utmaningar är ju inte borta på måndag.
Då får vi en renare förhandlingssituation mellan staten och idrotten. Idrotten begär pengar och den nya idrottsmyndigheten anslår och följer upp vad pengarna har gått till.
RF:s svåra uppdrag
I de förhandlingarna tror jag RF:s sits blir som den som LO har idag. Det kan inte vara lätt att förhandla som representant för självständiga fackförbund med delvis olika agendor.
Alternativet är att specialidrottsförbunden förhandlar direkt med den bidragsfördelande myndigheten, och då har vi i praktiken lagt ner RF.
De som förlorar jobbet på RF sitter istället på den nya idrottsmyndigheten.
Är det verkligen dit vi vill?