Foto: Maja Suslin / TT. Fotomontage: Thomas Selig, Idrottens Affärer
Arrangörerna bedyrar dock att de säkerheten har högsta prioritet och IOK betonar att läget är under kontroll. Kring detta kommer vi säkert få se många rapporter de kommande månaderna.
ointresse på hemmaplan
Vad som kanske är mer förvånande är sydkoreanernas ointresse för biljetterna. Endast en tredjedel av de nationella biljetterna har i nuläget sålts. I nyhetsinslag den gångna veckan vittnades det om ett generellt sett stort ointresse för vinter-OS bland sydkoreanerna. Detta är ett problem för värdlandet. En viktig framgångsfaktor för ett stort evenemang är hur acceptansen och förankringen är bland lokalbefolkningen.
Inte sällan rapporteras det i samband med OS och andra stora evenemang om hur befolkningen drabbas negativt av OS-förberedelserna. Människor tvingas flytta.
Det är en väldigt vanlig konsekvens i samband med anläggandet av OS-anläggningarna. Invånares näringsverksamheter tvingas flytta eller utsätts för drastiska förändringar.
Medborgarnas rättigheter kränks på olika sätt. Detta var särskilt tydligt i samband med vinter-OS i Sotji men har förekommit i de allra flesta fall.
Kraftig varning
Dessa konsekvenser för invånarna är allvarliga och påverkar deras liv och försörjningsmöjligheter i grunden. I samband med vinter-OS i Sydkorea har det varit mycket lite skriverier om sådant.
Att invånarna inte är intresserade av att köpa biljetter är naturligtvis inte lika allvarligt, men ska ändå ses som en varningsklocka.
Det kan handla om ett rent ointresse, en aktiv protest eller ha att göra med att många invånare inte har råd med biljetterna. I samband med London-OS lyftes problemet med att biljetterna var så dyra att många britter inte hade råd med dem.
Vi kunde läsa om samma problem också i samband med fotbolls-VM i Brasilien. OS och andra stora idrottsevenemang är inte för alla. Detta kan naturligtvis sticka i ögonen på invånarna när de samtidigt ser hur enormt stora belopp som läggs på ett enda evenemang, inte sällan i en ansträngd ekonomisk situation.
Jag brukar betona att oavsett om det handlar om en stor infrastruktursatsning eller ett evenemang (som ju är både och) så måste befolkningen kopplas in och känna sig delaktiga under planeringsprocessen och själva evenemanget. Huvudsyftet med ett evenemang är, oavsett hur arrangörerna motiverar värdskapet, att visa upp och marknadsföra landet eller staden utåt på den internationella arenan. Ingen plats uppfattas som attraktiv om inte lokalbefolkningen är med på noterna.