Men där är han ju, fotbollens förbundskapten Erik Hamrén. Mitt bland alla journalister och redo att lägga ut texten igen… Foto: Sören Andersson, Scanpix

Man dansar samba i Brasilien.

Hälsingehambo kommer inte att passa där.

Vi har inget värdigt VM-lag

Erik Hamrén (född i bandy-Ljusdal) får sätta på sig mollskinnsbyxorna, sy fast knätofsarna och snällt stanna hemma.

Vi har inget VM-värdigt fotbollslandslag.

Vi har ett landslag som haltar mellan generationerna, en förbundskapten utan tydliga linjer i sitt ledarskap och med alldeles för många misstag på sitt samvete.

Varför ser han inte det vi ser?

Och han säger så konstiga saker. ”Elmander är i bra form” (inför Österikematchen som vi förlorade).

Nej, Elmander är långt ifrån den form som gjorde honom till en intressant landslagsspelare en gång.

”Vi har chanserna för oavgjort.” (Efter 2-1-förlusten i Wien)

Jo, med ett öga kan man påstå det. Slår man på båda lysena är det lätt att räkna fram flera österrikiska chanser.

Varför ser han inte det vi ser?

Ett enda stort mumbo-jumbo

”Det var positiv energi i gruppen”

Vad är det för jävla mumbo-jumbo?

Erik Hamrén har haft fina framgångar som klubbtränare. Ligaguld i både Danmark (Aalborg) och Norge (Rosenborg).

Att vara förbundskapten är ett helt annat jobb. Där finns inget utrymme för att utbilda och bygga, där handlar allt om fingertoppskänsla.

Det har varit ett evigt hattande under Hamréns tid som landslagschef.

Fel innerbackar och ingen kreatör

Från början ville han spela som Barcelona, gick bet och sedan dess trevat efter en tydlig modell. Han har inte hittat den ännu.

Han valde fel innerbackspar från början. Jonas Olsson och Andreas Granqvist är stilmässigt fotbollstvillingar, samma förtjänster, samma brister, ingen som kan komplettera den andre. Det har stått uppenbart under hela Hamréns period.

Han har inte hittat någon mittfältskreatör. Det Albin Ekdahl visade mot Färöarna kan vara början till något, men hur ofta har vi inte sett Elm och Wernblom stå och slå alibipassningar i sidled och bakåt. Källström har passerat zenit.

Zlatan en diamant i en sophög

Zlatan Ibrahimovic har emellanåt känts som en diamant i en sophög. Och det är inte uteslutande Hamréns fel.

Nu har jag sett landslaget spela tre rätt torftiga matcher. Mot Makedonien i Malmö (erbarmlig), mot Österrike i Wien (sådär), mot Färöarna (oskärpt). Faktum är att vid ställningen 1-0 gjorde Ola Toivonen en desperat åtbörd, som borde renderat straff och helt plötsligt hade det stått 1-1 (förmodligen) och paniken hade kommit smygande.

En tappad poäng mot Färöarna hade omedelbart utlöst kravet: ”Avsätt Hamrén!” Nu måste han få slutföra hösten, men innan VM drar igång i Brasilien och Hamrén provar ut mollskinnsbyxorna för Häsingehambon måste en ny anställas. Kan tänka mig att Hasse Backe är bra sugen, så försiktig som han är i kritiken i TV4.

Ideliga märkliga beslut

Det är mycket jag inte förstår i Hamréns och övriga landslagsledningens agerande på sistone:

  • Varför kallades ingen ny forward in när Hysén tackade nej? Det finns inga, sa Hamrén. Vilken snyting till Daniel Larsson (m fl) som hållit en ordinarie plats i ett spanskt mittenlag (Valladolid) hela säsongen.
  • Varför trasslade man med resor fram och tillbaka mellan Malmö och Stockholm (och missade hela PR-möjligheten för matchen mot Makedonien) och varför åkte man så sent till Wien att man inte ens hann känna på arenan?
  • Varför gjorde Hamrén inte några omedelbara ändringar efter Österrikes 2-0?
  • Varför håller han på och trasslar med spelare som skall ”föda”?

Och som om inte det vore nog

Hur kan han missat att Elmander och Isaksson var avstängda inför Färöarna?

Hur kunde det komma som en nyhet för Zlatan att han skulle bli avstängd mot Irland i höst om han drog på sig ett gult kort mot Färöarna? Det kunde ha varit en helt avgörande informationsmiss för hela kvalet.

Jag saknar linjer och struktur i och runt det här landslaget.

Och jag saknar en förbundskapten med fingertoppskänsla.

Trodde aldrig jag skulle skriva det, men; jag saknar tiden med Söderberg och Lagerbäck.