Reklam-tv är vad ett antal bolag lever på och skapar åtminstone bitvis förnöjsamhet hos tittarna. Men också irritiation. Foto: Lars Pehrson, SvD/Scanpix

Men först några rader om tragiken runt AIK:s fotbollsmålvakt  Ivan Turina hastiga bortgång. Inget tv-sportprogram i någon kanal kunde beskriva det lika känsligt och bra och brett som Radiosporten gjorde

Intervjuerna var mer lågmälda, känslan för det tragiska som inträffat var mjukare och hela angreppssättet var tydligare i radion än vad tv klarade av. Radion förmedlade känslorna, tv tittade på dem. Märkligt.

Kommersiell tv och OS, nja

På nåt sätt känns det helt fel att kommersiella tv-bolag sitter på rättigheterna att sända OS-tävlingarna. Att mellan 100-metersloppen och diskuskasten ska det in reklam där man uppmanas köpa allt från dyra krämer till nya bredband. 

Det bryter mot grundidén för hela den olympiska rörelsen, att kämpa väl i en sund kropp och att göra sitt bästa utifrån det. För mig blir det helt enkelt en tankevurpa.

För svenskt vidkommande spelar det egentligen ingen roll att den ena svenska storstjärnan efter den andra knyts upp för att vara kommentatorer och intervjuare i sändningarna. Även dessa ska sitta där medan youghurtburkar och trätrallar bryter av intervjuer och samtal som hade kunnat bli något, om tiden fanns mellan avbrotten.

Och nya TV-abonnemang igen

Utöver det kanske man måste skaffa nya tv-abonnemang och –avtal för att man ska kunna se på just den sporten man själv är intresserad av. Det är ju affärsidén, sprid gracerna på många kanaler så får tittarna betala mer och vi tjänar mer pengar. Jippi. Eller?

Det är förstås barnsligt och naivt att tycka att ett så kommersiellt spektakel som OS numer är, ska behandlas utifrån den ursprungliga idén om den sunda själen i den sunda kroppen.

Varken själ eller kropp är alltid så sunda som det kan verka, mycket piller finns det som tar bort det sunda i de välpumpade kropparna.

Kämpa för public service!

Ändå har OS, trots alla skandaler, mutor och andra märkligheter, på något sätt tagit tag i dopingen som hotade att så totalt förstöra intresset för rörelsens. Sannolikt för att alla dopade rekord tog bort intresset från tv-tittarna och därmed var inget tv-bolag villigt att betala lika mycket som OS-ledningen tyckte sig ha rätt till.

Vilket ju också är helt kommersiellt.

Ändå kan jag inte släppa tanken att ansvarig minister i Sverige kunde vara lite mer fransk i sitt tänkande och försöka se till att det är public service som ska ha rättigheten att sända de tävlingar som är viktiga för hela svenska folket.

Inled nya samarbeten

Kanske i samarbete med andra kommersiella heltäckande kanaler, men att det ändå aldrig ska vara tal om att hela svenska folket inte ska kunna se OS för att man inte har rätt tv-abonnemang. Eller Fotbolls-VM.

Men den diskussionen existerar inte i Sverige, förefaller det. Den om ”allas rätt”.

Det är väldigt konstigt.