Polisen filmar supportrar som tänder bengaler vid den allsvenska matchen Malmö FF-AIK på Swedbank Stadion i Malmö. Foto: Andreas Hillergren, TT

Jag kan bli så trött på lallarna i svensk fotboll – det gäller både förbund och vissa klubbar – som inte vågar fatta ett drastiskt beslut och säga nej till de pyrotekniska excesser som vissa märkliga människor ur fotbollens publik tycker om att ägna sig åt.

Heder åt Rosenberg och Hareide

Som nu senast, den heta toppmatchen mellan Malmö FF och AIK.

Kan någon av dessa som vurmar för bränder på fotbollsläktarna förklara för mig vad det är i detta som gör att de blir så kissnödigt saliga?

Heder – verkligen heder – åt MFF:s tränare Age Hareide och kaptenen Markus Rosenberg som direkt efter matchen inte bara tog avstånd och visade sin modstulenhet. De klargjorde kort och gott och utan att tveka, att de inte vill se bengalerna på läktarna.

Ja, mera än så; de beklagade att eldarna snarare verkade avtändande, fick dem att släcka ner lusten, att tappa laddningen med vilken de med höga förväntningar kom in till den allsvenska hemmapremiären.

De vill inte heller ha bengaler!

Alltså; tränarna vill ha bort det, spelarna gör klart för alla som vill lyssna att bengalerna faktiskt försämrar deras prestationer. Så vilka, snälla fans, eldar ni för?

Inte så att MFF-arna skyllde de två förlorade poängen (0-0) på publikens eldiga begär men det avbrott i uppladdningen, som de tvingades till både inför matchstart och när andra halvleken skulle börja, blev ett ovälkommet hack i de mentala förberedelserna.

Svensk fotboll har haft mycket problem med sina fans genom åren, AIK förstås i betydligt högre grad än Malmö FF. I Malmö har det genom åren funnits många anledningen att faktiskt hylla publiken för dess obrottsliga lojalitet och för att den också sköter sig väl.

Våldet har man varit rätt befriad från i Malmö.

Men eldandet har vuxit till ett bekymmer. Kampsångens strof: ”Ja vi brinner för vårt lag” behöver inte illustreras.

Sluta med lallandet

För en god relation till sin publik är det säkert bättre med samtal än att möta våld med hårda tag.

Inför den här säsongen har det uppenbarligen varit nya samtal och – som jag tyder det – också nåtts ett samförstånd mellan klubbarna och fansen.

Men nu får det vara slut på lallandet. Det går ju inte att tala om ”legala bengaler”, det går heller inte att luta sig mot vad Överste-fan Tony Ernst säger, att till och med Statens Kriminaltekniska laboratorium (SKL) kommit fram till att röken från bengalerna inte är farlig. Matcherna bryts ju. Det är det som är faran.

Det går inte att både förfasa sig över tilltagen och ändå försöka kompromissa fram en sorts ordnad tändning.

För vem?

Om flera tränare och spelare, som Hareide och Rosenberg i Malmö, i klartext går ut och säger att de inte vill ha bengaler, att det inte alls stimulerar dem eller höjer stämningen utan snarare får dem att underprestera, så borde väl det vara besked nog.

För vilka annars är det fansen tänder eldarna på läktarna?

För sig själva?

I Malmö var det ju alldeles uppenbart att inte ens stämningen på läkarna höjdes av bengalerna.

Och om klubbarna ser ett värde i, att för sponsorer och andra visa upp bilder på läktarbränder för att imponera, så är det nog dags att tänka om.

Det är imponerande nog med fullpackade läktare, granna tifomönster, viftande flaggor och kraftfull sång.

Då miljonböter

Dessutom; UEFA förbjuder bengaler. I Malmö är det snart dags för Champions League igen. Om det som hände i veckan hade skett under en CL-match hade miljonböter väntat.

Därför: Eld upphör!

Det är den enda order som bör utgå från stridsledningscentralen i Solna.

Eld upphör. Nu!