Ändå har detta malts och tragglats i regeringskorridoren länge, innan justitieministern till slut nu lämnar över en remiss till lagrådet med innehållet; ändra lagen om tillträdesförbud så den gäller tre år.

Varför tre år?

Nerven och mycket folk

Bara för att det är så kännbart för den som älskar idrott, att det faktiskt kan vara avskräckande. Och det behövs på alla arenor, för vi som älskar idrott och gärna ser den live, drar oss allt oftare för att gå iväg till arenan och stannar hellre i tryggheten i TV-soffan.

Det är en utveckling som är farlig för idrotten. Säga vad man vill, men en tv-sänd fotbollsmatch utan publik, eller med några få hundra trogna, är inte riktigt samma sak som en match med fullsatta läktare.

Det är ju därför det krävs jämna serier som alltid är spännande, så publiken kommer och det blir den känsla som ska vara runt matcher, med mycket folk.

Kamp om allt mindre pengar

Ojämna serier, alldeles för långa serier, ointressanta serier – vem orkar masa sig iväg då? När pucken inte ens ”glider in i mål” utan bara kör fram och tillbaka i mittzon, eller när fotbollsmatchen är så långsam att det knappt blir ett tillslag i minuten.

Då är det inte kul, och då stänger man definitiv av TV:n. Eller datorn.

Ekonomi och idrott hör alltid ihop, även om de flesta förnekar det. Elitidrott behövs för att locka nya unga intresserade och på så sätt byggs den svenska idrotten som en pyramid, och en elit skapas, också. Men den allmänna ekonomiska kakan blir allt mindre, och det är tufft för idrotter utan TV-bevakning och nyhetsintresse att hävda sig.

De idrotterna blir bara något för den riktigt inbitna, ett intresse som går i arv eller som är lokalt, på orten.

Bra att Sverige söker OS!

För att hela Sverige ska leva, även idrottsligt, behövs det att regering och stat faktiskt satsar pengar brett och målmedvetet; man måste förstås ha en vision men ännu viktigare är att ha praktiska mål på hur man ska nå dit.

Hela Sveriges idrott lever inte i TV:n eller i datorn, däremot finns den, tynande i vissa landsdelar, men ändå, den finns.

Därför är det förstås  bra om Sverige söker OS, i Stockholm och/eller Åre. Låt oss vara med, för 17!

Visar svagheten hos IOK

Att Ryssland med sina nya homofobiska lagar får arrangera Vinter-OS nästa år är förstås en skandal.

Om det hade funnits lite kraft hos de åldrande OS-pamparna hade förstås lagen aldrig kunnat genomföras, då hade OS-rörelsen varit för stark, ultimatum hade ställts och lagen hade aldrig tillkommit. Det krävs att små demokratiska länder som Sverige höjer sin röst i OS, och talar om alla människors lika värde, för att OS-rörelsen ska bli trovärdig igen.

Och tänk om världen vore alltigenom god; då hade de pengastinna storstjärnorna i olika idrotter, de som har så mycket, sett till att skänka massor av pengar för att hjälpa till i Filippinerna och andra drabbade platser.

Men det är att drömma om för mycket. Vi får vara glada att det nu blir tre års tillträdesförbud för slagskämparna på idrottsarenorna.