Skolidrott, finns det fortfarande? Är inte det bortsopat? Någon timme här och där? Foto: Erik G Svensson, TT

Särintressen finns. Piraterna t ex. För tydligheten skull; det är inte speedway det handlar om.

Idrotten förekommer aldrig i valrörelsen. Lite märkligt med tanke på att den berör så oändligt många. Över två och en halv miljon sägs vara associerad med idrottsrörelsen rent praktiskt, det passiva antalet som följer idrott via TV är ännu större.

Håller ju inte sina löften

Statsminister Reinfeldt gick ut brett i sin första regeringsförklaring och lovade aktivt arbete och stöd för att Sveriges skulle spela en större roll som arrangör av internationella evenemang. Han gjorde det naturligtvis inte av idrottsintresse utan för att där fanns ekonomi att räkna fram. Antagligen har han räknat en gång till eller insett vilken riskbransch idrott också är; ingen regering har varit så ointresserad av idrott som Reinfeldts.

Nu är ju inte elitidrott den viktigaste sektorn för en regering att ägna sig åt.

Men om vi hade en statsminister (och regering) som hade visioner och förmådde tänka på någonting annat än ”vi tar ansvar för landets finanser, vi finansierar krona för krona”, detta infantilt uttjatade mantra, så skulle man ana en oroande katastrof att försöka förhindra. Med bl a idrottens hjälp.

Skolidrotten ett fiasko

När Reinfeldt, med vulgärretorik, hävdar, att hälften av dagens nyfödda kommer att bli 100 år (och därför måste vi jobba till sjuttio) så har han varken sett eller hört hur samhället ser ut eller hur varningssignalerna tjuter. Dagens barn är alldeles för feta och rör sig alldeles för lite. Skolidrotten är i det närmaste ett fiasko. Idrottsrörelsen tappar ungdomar i ett land där avstånden ökar mellan rika och fattiga. 

Så om vi skall ha ett uns av hederlighet kvar i den politiska retoriken, hr Reinfeldt, så kan man inte, som det värsta Jehovavittne prata om ”evigt liv”, när det för dagens barn snarare handlar om att eventuellt uppnå normal pensionsålder.

Moderaterna har aldrig haft någon idrottspolitik. Knappast de andra borgerliga partierna heller. Endast socialdemokraterna har haft en utstuderad idrottspolitik, med en uttalad ambition att lägga beslag på idrottens toppositioner (och andra sektorer, landshövdingar och generaldirektörer) och t o m ha egna politruker i idrottens högsta ledning. Men det var under en tid när det blåste en fläkt av Östtyskland in i vår cementerade partidiktatur – med facklig tvångsanslutning och annat – och den vill vi ju inte heller ha tillbaka.

Hinner inte bli glada pensionärer

Det värsta med den vulgära politiska retoriken är att utfrågarna, journalisterna, är för mesiga, saknar mod, bett och motfrågor. 

”Hälften av dagens nyfödda blir 100 år”, sa Reinfeldt.

Nej, inte ens om regeringen tar krafttag. Skolminister Björklund har väl aldrig ägnat en tanke åt, att de svaga skolresultaten också kan bero på för feta, otränade, stressade och oroliga barn och att en satsning på idrott skulle kunna skärpa koncentration och inlärningsförmåga? Det finns både forskning och praktiska exempel som stöder den tesen.

Strunta i OS-ansökningar och EM-fotboll, det är oviktigt i sammanhanget, men kom inte och kräv högre pensionsålder med motiveringen, att varann svensk kommer att bli 100 år, när risken finns att de inte ens hinner bli glada pensionärer.

– – –

Erik Hamrén ”förstärker” SvT:s trupp till fotbolls-VM i Brasilien. En märklig uttagning.

Den man som vårt TV-bolag med sin omskrutna public service-ambition skall granska, hålla avstånd till, både före och efter VM ställa kritiska frågor till, han skall nu bli deras arbetskamrat. Jag reagerade så fort jag såg nyheten men den förträfflige Johan Croneman i DN kom före med en krönika i ämnet. Det gör ingenting. Det viktigaste är inte vem som skriver utan att det nödvändiga skrivs. Hamrén, svensk förbundskapten i fotboll, skall naturligtvis inte vara arbetstagare hos det mediahus som borde granska honom. Men, som vi konstaterat många gånger, SVT-sporten ägnar sig inte åt journalistiskt arbete. Man flåsar med och hejar på.

– – –

Mera SVT. Det spelade ingen roll att Svenska cupen i fotboll har en egen PR-man (Daniel Nannskog) i Fotbollskväll på bästa sändningstid.

Cupfinalen blev ett publikt fiasko ändå. Handbollen, t o m innebandyn kan skapa en finalfest med utsålda hus men den bortskämda fotbollen klarar det inte. Trots ett överlägset publikunderlag. Det är riktigt uselt.