”Vi måste prioritera ungdomar som vill träna mycket, som vill testa sin egen förmåga och se hur långt de kan nå som elitidrottare”, skriver Willy Berggren.
Vid den europeiska konferensen om elitidrott och studier i Europa deltog också representanter för andra världsdelar, bl a Japan, England (ett fantastiskt OS), Tyskland,Italien, USA, Kanada, Danmark, Frankrike med flera.
Overklig nivå i Norge
Här framkom att i de flesta länder har elitidrotten mycket stor betydelse. I vårt grannland Norge satsas det resurser på en nivå som för oss svenskar närmast är overklig.
Deras idrottare hyllas som hjältar, blir idoler och föredömen för barn och ungdomar och visar hur man genom hängivet, metodiskt arbete kan utvecklas i såväl prestation som människa.
Den här synen på elitidrott delas mycket tydligt av de länder som deltog på denna konferens. Ändamålsenliga tränings och testanläggningar, stöd via högskolorna genom studieplaner mot framtida civil karriär, personligt stöd med nationella team som hjälper och leder inom fysiologi, hightech-träning, psykologi och livsstilsstöd, kost etc etc. Det fanns ingen tvekan om att dessa frågor är viktiga överallt – utom hos oss i Sverige.
Märklig betraktelse över elit
”Elit” håller ju på att bli fult
Det är lätt att sitta som åhörare och bli uppretad över hur vi hanterar och prioriterar idrotten i vårt land.
Tillsammans med regering och politiker i många kommuner förvandlas under RF:s ledning svensk idrott till något allmänt ”hälsodagis”.
Idrottsrörelsen med sina klubbar har åtminstone hittills bara stillatigande sett den här illavarslande trenden. Tillgången till arenor, anläggningar, ekonomiskt stöd vrids successivt mot mantraliknande tal och skrift om hälsa.
Värdena kommer sällan fram
De värden, inspiration och fostran som svensk idrottsrörelse i generationer har stått för kommer sällan eller aldrig fram numera. Det är helt naturligt att RF, när man skulle göra ekonomiska nedskärningar i de 1,7 miljarder staten skjuter till – drar ned på de öronmärkta 20 miljoner till stöd för att utveckla elitverksamheten.
”Elit” håller ju på att bli fult. Det är ytterst märkligt.
Jag har ett mycket drastiskt och fullt seriöst förslag – skilj på det motionsinriktade RF och den förenings och förbundsinriktade tävlingsidrotten!
Bilda två organisationer
Bilda två helt nya organisationer snarast. Den ena – den tävlingsinriktade får då en helt naturlig koppling mot Sveriges Olympiska Kommitté och kan börja arbeta mot en modernisering och vitalisering av den sen länge eftersatta tävlingsidrotten.
RF kommer ändå absolut att klara sitt uppdrag. De är ju i full gång med motionssatsningar överallt. Men, då ska de förstås byta namn till ”Motions- och Folkhälsoförbundet”. Där kan man fortsätta prata om allt man redan brinner för.
Eftersom vi idag vet att tävlingsidrott ses som en del av underhållningsbranschen som står för landets tredje största ekonomi kan vi på allvar åter börja prata i termer om att utveckla idrotten och känna att det är tillåtet.
Finns pengar att hämta
Självklart ska denna rörelse få sin del av de idag statliga 1,7 miljarder.
Men, det är också dags att börja ställa fullt rimliga krav mot samhället.
Vi vet att denna summa idag bara är en bråkdel av vad idrotten i sin helhet borde få i förhållande till de värden man ger tillbaka. Men, det är ju en början.
Många kloka bedömare sätter idrottens ekonomiska värde för samhället till minst 20 miljarder. Där har vi ett kommande förhandlingsutrymme med de parter som idag drar stor nytta av mestadels ideellt arbete i idrottsföreningar och förbund.
Nu vill vi börja satsa på utveckling igen.