OS är ett gigantiskt sportsligt evenemang som också fungerar som marknadsplats för olika idrotter som här får chansen att visa sig inför en mångmiljonpublik. Mängder av unga började åka skidor efter framgångarna som Wassberg, Svahn och Mogren visade upp, och skidskytte blev något mer än för den innersta kretsen i samband med Magdalena Forsbergs framgångar.
Om inte ens OS lockar…
Men om inga unga tittar, tappar OS som marknadsplats.
Sex timmar mindre låter kanske inte som en kris, och det är det inte heller. Men det är ändå en nedgång på 33 procent jämfört med 2014, från 18 timmar ner till tolv. Och framförallt är det äldre som tittar, och det skapas inga nya idrottsstjärnor av våra generationer.
Det här var ändå Sveriges mest framgångsrika vinter-OS, med 14 medaljer, varav sju guld. Om inte det lockar, vad lockar då?
Sett i rena siffror tappade OS-sändningarna 70 procent av tittarna i åldern 12-19 år och 51 procent av tittarna i spannet 20-44 år.
Hjälpte ändå inte
Tidigare brukade man prata om räckvidd, att hela svenska folket inte har tv-kanaler som man måste prenumerera på, men den diskussionen duger inte som förklaring till det minskade tittandet. Discovery gjorde kanonsändningar och sände i princip allt, men det hjälpte inte heller upp tittandet.
Och frågan är vad som händer om trenden fortsätter. Tv-tittandet har gått ner tolv procent, och visst kan man hävda att unga tittar i mobiler och datorer, men det tittandet är fortfarande inte i närheten av det traditionella tv-tittandet.
Hur blir det då vid fotboll-VM?
Om OS inte fortsätter vara en sk lägereld, dvs ett program/evenemang som ”alla” pratar om, vad händer då? Är det slut med att titta på många idrotter? Orkar vi bara se en sport i taget?
Om en månad börjar fotbolls-VM. Det ska bli spännande att se om de unga och yngre tittarna sviker även här.
Fotnot: Uppgifterna är hämtade från en undersökning gjord av Novus på beställning av SvT och publicerad i en blogg hos SvT.