2021, dvs tio år efter Stier rapporten, kom Centrum för idrottsforskning och professor, Johan R Norberg, med en rapport rubricerad ”Sverige på efterkälken i arbetet med trygg och trovärdig idrott”. Samma år kom GIH ut med Susanne Johanssons rapport ”Problemet större och mer komplext än enstaka rötägg och pedofiler”. Parallellt med detta har det kommit nya policys och riktlinjer i omgångar från RF. Vi i Safesport Sweden får kontinuerligt in nya fall och nya rapporter som visar att problemen finns kvar, att de är utbredda och att RFs åtgärder är otillräckliga.

Har hjälpt många

Vi har hjälpt ett mycket stort antal idrottare i utsatt position, från gräsrotsnivå till landslag och OS-nivå. Vi har drivit ett tjugotal principiellt viktiga fall som rört grova överträdelser och allvarliga händelser ända upp till idrottens högsta domstol RIN. Resultat har dock varit extremt nedslående. Kreativiteten kring hur man kan tolka stadgarna för att kunna frikänna förövare är betydligt större än viljan att använda samma regelverk för att sätta stopp för övertramp och övergrepp. 

Det interna domstolssystemet fungerar inte. Utomlands är debatten kring de här frågorna betydligt mer högljudd och tuff än den är i Sverige. Forskare och sk ”överlevare” både får och tar mer utrymme i debatt, media och politik men även där kretsar samtalen mycket kring förändring av kultur, policys och förbättrad intern tillsyn. 

Jag tror personligen, och har stöd från Safesport Swedens styrelse – Jonas Stier, Saila Quicklund, Natalie Barker-Ruchti, Jens Sundell och Lena Aldergren i uppfattningen att vi inte behöver inte fler policys och riktlinjer. Det vi behöver är förändring på systemnivå.

Vi behöver värna öppenhet, yttrandefrihet, demokrati och den enskildes rätt till en trygg och rättvis idrott genom en robust sytemuppbyggnad. Den idrottsliga institutionen behöver reformeras och rustas upp. 

Krävs mera resurser

Svensk idrott behöver ha stadgar och regelverk som fungerar och vi behöver ge utsatta möjlighet till hjälp, stöd och upprättelse. De demokratiska grundvärderingarna kring öppenhet (offentlighetsprincipen), oberoende forskning och granskning, transparens och tillsyn behöver stärkas. Rättsäkerheten inom idrotten behöver stärkas. 

Idrottsdemokratin och idrottens rättssystem skiljer sig dock ganska avsevärt från demokratin utanför idrotten. Vi kan t.ex. inte fortsätta ha ett internt domstolssytem som sköts av en intressesorganisation som är allt annat än oberoende och objektiv. Det skulle inte accepteras i något annat sammanhang. Det är förlegat och fel och inte värdigt Sverige 2025.

Vi behöver ha en oberoende idrottsombudsmannafunktion som hjälper utsatta individer istället för som nu, en ”ombudsman” som är anställd av RF för att hjälpa föreningen eller förbundet där förövaren är verksam.

Mer arbete återstår

Trots att mycket återstår att göra är jag som ordförande för Safesport Sweden stolt över att vi som oberoende och fristående organisation lyckats få till stånd en rad förändringar i RFs nya stadgar. Vårt arbete för en tryggare, mer transparent och demokratisk idrottsrörelse har genom nätverk och samarbeten med föreningar och förbund resulterat i ett antal viktiga förändringar i RFs stadgar som sannolikt inte hade kommit tillstånd om inte Safesport Sweden drivit debatt, lämnat förslag och motioner;

 14 kap i RFs gamla stadgar har ersatts med helt nya kapitel och paragrafer.

 Vi har fått ökad tydlighet kring vilka handlingar som är bestraffningsbara.  Begreppet ”Idrottslig anknytning” vidgas. Ledare ska t.ex inte kunna skicka sms till sina adepter på natten och komma undan med att det inte skedde i träningshallen.

 Preskriptionstiderna har förlängts. Det är både bra och viktigt. Det är nu strängare påföljd vid försvårande omständigheter eller upprepade förseelser

 RF har infört krav att agera – föreningar som har indikationer på kränkande handlingar eller andra missförhållanden inom sin verksamhet måste vidta åtgärder. 

 Det finns nu möjlighet till anonym anmälan om anmälaren är i en utsatt position. Det är bra ur ett trygghetsperspektiv. 

 Beviskraven har sänkts (marginellt). Det är ett steg i rätt riktning eftersom utsatta idrottare fortfarande förväntas föra sin egen talan utan hjälp från utredare och juridiskt sakkunniga.

Safesport Sweden har bidragit till att föra svensk idrottsrörelse ett antal steg i rätt riktning. 

Vi är stolta men inte nöjda. Arbetet fortsätter.