Elitidrottare får fortsätta att ta pengar ur egen plånbok.
Idrottsministern Jakob Forssmed är väl insatt i det pinsamma faktum att bara några få andra länder ger så lite som Sverige för att öka motivationen hos de personer som är beredda att satsa några år på att bli något utöver det vanliga. Men Forssmed är ensam här och närmast att betrakta som som gisslan i frågan i regeringen.
Bedrövligt, kristiansson!
I klartext – firma Kristersson gör här ett bedrövligt jobb.
Det borde vara under deras värdighet att behandla flera tusen ambitiösa människor som villigt offrar en del av sig själv för att nå sina mål. Idrottare snarast betalar för att få representera Sverige, både i tid och i utgifter för resor, utrustning, och drabbas av förlorad lön och andra uppoffringar.
Drt begriper inte statsministern och hans gäng. Många av dem fastnar säkerligen på de höga ersättningar som stjärnorna i vissa idrotter uppbär och klarar inte att se verkligheten, där det finns så uppenbara problem och många har begränsade möjligheter. Den gruppen som i vardagen gnetar för att få ihop tillvaron . Och, inte minst alla föräldrar som i många fall är de främsta sponsorerna för att få idrotten att fungera.
Det Kristersson säger är fritt översattt inget annat än:
– Ni får klara er bäst ni kan. Räkna inte med ett statligt stöd. vi har inte råd med att ge er någon ersättning.
Och så lägger Kristersson till:
– Men ta gärna någon medalj. Det tjänar Sverige på!
Just då landade Ståhl…
Samtidigt som försvarstalet pågick landade Daniel Ståhl efter en jättelik blågul föreställning inför världspubliken i Tokyo. Inte undra på om politikerna visade en lätt rodnad när de hörde om hyllningarna för vår Bragdman på Kastrup.
Svenska politker lägger gärna beslag på jumboplatsen till skillnad mot svenska idrottare som har en underbar vana att höra till toppen när det gäller att prestera utomlands.
RF: s ordförande Anna Iwarsson reagerade givetvis inför beskedet och de brustna förhoppningarna:
– Elitidrottare lever ofta under ekonomisk osäkerhet. Dessutom hamnar de utanför vårt gemensamma trygghetssystem och har inte råd att bli sjuka eller vara föräldralediga. Idrottsrörelsen behöver ett stärkt
elitidrottstöd och inrättande av statliga elitidrottsstipendier – för att svenska elitidrottare ska kunna vinna medaljer, och må bra under och efter karriären.
Visa att du arg och förbigången!
Det hade inte försämrat budskapet om hon låtit argare och visat mer vrede och förtydligat det för att tydligare visa den besvikelse som gäller här.
Regeringen nonchalerar eliidrotten och tar bara för givet att alla aktiva fortsätter att anstränga sig. Blågult framstår ju ändå som ett mönsterland.
Åter – fakta i målet är att Sverige är sämst i klassen. I grannländerna är finns en större vilja att stötta män och kvinnor som vill satsa större del av sin tid, ekonomi och kraft för att bli internationellt synbara representanter för sitt land.
Men den ekvationen går inte hem i svenska regeringskretsar . Uppenbarligen fanns det inga pengar över eller och ytterligare initiativ till fördel för idrotten var inte lika angelägna. Här lyssnade inte de ytterst ansvariga!
Alla inser konsekvensen av brustna förhoppningar. Och i sin tur uteblivna framgångar, som blir en logisk följd av besluten.