Barn- och ungdomsidrotten är Sveriges största folkrörelse. Varje vecka lämnar hundratusentals föräldrar sina barn till tränare, lagledare och föreningar med förväntan om trygghet, utveckling och gemenskap. Men tryggheten är ingen självklarhet. I flera granskningar har det framkommit att personer dömda för grova brott, inklusive sexualbrott, har kunnat bli ledare och fått direktkontakt med barn på träningar, matcher och läger. Detta är en oacceptabel risk.
Dömda pedofiler
I Dagens Nyheter i september kunde vi läsa om flera fall där dömda pedofiler hade uppdrag som barn- och ungdomstränare inom idrotten. Detta visar bland annat att dagens krav på registerutdrag från belastningsregistret är långt ifrån tillräckliga. Utdragen visar bara vissa brottstyper – till exempel saknas ofta narkotikabrott, vissa våldsbrott och ekonomiska brott. Utdragen vara gamla och de får inte sparas vilket leder till att det blir svårhanterligt för framförallt små idrottsföreningar. Det är känt att det går att köpa förfalskade utdrag. Om vi menar allvar med att skydda barn måste vi erkänna att nuvarande system inte håller.
Här blir tillgången till rättsdatabaser avgörande. Genom dessa kan föreningar få en samlad bild av domar som är offentliga handlingar enligt grundlagen. Det handlar inte om att stigmatisera människor som gjort fel, utan om att ge idrotten verktyg för att fatta ansvarsfulla beslut om vem som får leda barn. Den som har sonat sitt brott kan mycket väl återanpassas i samhället – men det innebär inte att personen automatiskt är lämplig som ungdomstränare.
Barnets rätt till trygghet eller den vuxnes rätt att dölja sin bakgrund
Kritiker menar att integriteten hotas när föreningar får ta del av domar. Men frågan måste ställas: vad väger tyngst – barn och ungdomars rätt till en trygg idrottsmiljö eller dömda brottslingars rätt att dölja sin bakgrund? För mig är svaret självklart.
Att använda rättsdatabaser måste naturligtvis ske med tydliga ramar. Det bör klargöras vilka brott som är relevanta, särskilt sexualbrott, våldsbrott och narkotikabrott, samt hur länge domar ska beaktas. Syftet ska alltid vara barns trygghet – aldrig ryktesspridning eller missbruk.
Llikvärdighet ska gälla
Det är också en fråga om likvärdighet. Om bara stora elitklubbar med ekonomiska muskler får råd att köpa bakgrundskontroller via privata företag riskerar vi en ojämlik idrott där de små kvartersföreningarna blir sämre rustade att skydda barnen.
Tryggheten får aldrig bli en klassfråga
Samtidigt pågår nu en rättslig prövning i EU-domstolen som kan komma att inskränka allmänhetens tillgång till offentliga domar. Ett sådant beslut vore inte bara ett hot mot demokratins offentlighetsprincip, utan också mot barnens säkerhet. En färsk undersökning från Novus visar dessutom att en överväldigande majoritet av svenskarna vill att domar ska vara enkelt tillgängliga för alla – just för att skapa trygghet och insyn.
Att tillåta bakgrundskontroller i rättsdatabaser är därför inte bara en teknisk fråga om juridik och integritet. Det är en fråga om ansvar, förtroende och barns rätt till trygghet. Precis som vi nu skärper kontrollerna i skolan är det dags att ta samma ansvar inom idrotten. Barnens trygghet får aldrig offras för vuxnas integritet. Föräldrar måste kunna lita på att föreningarna har gjort allt som står i deras makt för att skydda barnen.