Ingen riksidrottsstämma utan att viktiga beslut ska fattas. Varför skulle man annars ha stämmor? Men den här gången står 200 delegater inför flera strategiska val än kanske någonsin. Foto: Scanpix
I en ideell och föreningsdemokratiskt uppbyggd folkrörelse är förbundsstämman det högsta beslutande organet. Det är på stämmorna som de stora frågorna diskuteras och framtida vägval görs. Därtill ska verksamhetsberättelser godkännas och centrala poster tillsättas.
Det låter bra, ska vara bra, men blir det bra?
Helgens RF-stämma i Luleå är en viktig idrottspolitiskt tillställning som kommer att sätta spår i svensk idrott lång tid framöver.
Denna eviga 51-procentsregel…
Av de många frågor som ska diskuteras på stämman, så har den s.k. 51-procentsregeln utvecklats till det stora samtalsämnet.
Detta är kanske inte så konstigt. På en övergripande och ideologisk nivå är det givetvis en viktig principfråga om dagens ideella folkrörelse ska öppna upp för elitidrottsverksamhet i kommersiell regi.
Men bolagiseringsmöjligheterna är endast en angelägenhet för ett fåtal elitklubbar i ett begränsat antal kommersiellt starka idrottsgrenar.
Den frågan berör så många fler
I dagsläget består idrottsrörelsen av cirka 20 000 lokala idrottsföreningar och ett drygt 20-tal (föreningsägda) idrotts-AB. Oavsett hur RF-stämman än beslutar i helgen så tror jag att denna fördelning kommer att bestå under överskådlig tid.
Jag ser således fram emot en spännande debatt i bolagiseringsfrågan. Men jag hoppas samtidigt att denna diskussion inte överskuggar de många andra framtidsfrågor som stämman har att behandla.
Hur ska det exempelvis bli med det lokala aktivitetsstödet?
Ett helt annat system
Medan 51-procentregeln rör ett mycket litet antal elitidrottsklubbar, så kan redan små justeringar i det lokala aktivitetsstödet ge långtgående ekonomiska effekter för en stor mängd barn- och ungdomsföreningar.
Här blir det således spännande att se om stämmans delegater godtar Riksidrottsstyrelsens förslag om höjd bidragsålder och att systemet med s.k. sammankomster ersätts av ett ledarbidrag.
Är förändringarna tillräckliga eller för små? Vilka idrotter vinner och vilka förlorar? Och delar stämman uppfattningen om att ett ledarbidrag kan stärka barnrättsperspektivet inom idrotten?
Spännande rapport
Men mest nyfiken är jag på hur stämman kommer att ta emot slutrapporten från idéprojektet ”Framtidens idrottsförening”.
Rapporten hittade jag närmast av en slump i den digra skörd av dokument som skickats ut inför stämman.
Innehållet är något så ovanligt och ambitiöst som en rejäl omvärldsanalys av hur aktuella samhällstrender kan påverka villkoren för morgondagens idrottsföreningar.
Kräver engagemang
Ansatsen är bred. Trots ett begränsat omfång på drygt 20-talet sidor behandlas alltifrån demografisk utveckling till kommersialiserings- och individualiseringsprocesser, aktuella ungdomstrender och förändrade villkor för ideellt arbete.
Därtill pekas på en mängd idrottsliga utmaningar på både elit- och breddnivå.
Det handlar om allt från Marknadsdomstolens omdebatterade beslut om att idrottsföreningar i konkurrensrättslig mening är att betrakta som företag när de arrangerar idrottstävlingar till trenden med allt mer kommersiell barn- och ungdomsidrott.
Det är en rapport som kräver starkt engagemang hos idrottens folk – och ett klart ställningstagande.
Våga tänka nytt
Rapporten utmynnar dessutom i ett antal slutsatser och rekommendationer. Budskapet är att våga tänka nytt på alla plan. Som…
att möta den ökade konkurrensen från kommersiella idrottsaktörer genom föreningsmässigt bedriva motionsverksamheter för de äldre och idrottsfritids och idrottsskolor för de yngre.
att stärka ungdomars delaktighet och engagemang.
att vitalisera de interna demokratiska processerna genom IT och ny teknik samt ompröva den traditionella synen på föreningar och medlemskap.
Rapporten ”Framtidens idrottsförening” har inte hittat alla svaren på idrottens många utmaningar. Däremot ställs de rätta frågorna.
Förhoppningsvis får rapporten den uppmärksamhet den förtjänar. Och att stämmans 200 delegater inte nöjer sig med att enbart diskutera 51-procentsregeln.