+ Vänsterpartiet vill införa gratis simskola och fri entré till badhallar

Notera – gratis simskola och fri entré till kommunens badhus för barn, studenter och pensionärer!

– Att lära sig simma är en livsviktig kunskap, säger kommunalrådet Daniel Bernmar (V) i en intervju.

Livsviktig i många bemärkelser, vill man tillägga.

Och från ett annat politiskt håll kommer också ett fräscht förslag:

Betydelsen av föreningsidrotten

Kristdemokraterna i Göteborg vill satsa på idrotten och föreslår bland annat en dubblering av föreningsstödet.

– Alldeles för många underskattar betydelsen av föreningsidrotten och tar den given, säger Elisabet Lann (KD), också hon ett kommunalråd

Man kan tro att de har pratat, vänsterpartister och Kristdemokrater, med varandra. Så förnuftiga och logiska i sina förslag! Betydelsen av att vara eller bli van vid vatten, delar vi alla. Småbarn som lär sig från begynnelseåldern får ett stärkt självförtroende när de slipper stå på stranden  eller dröja kvar på poolkanten när modet sviker och kompisarna ser ut att ha det jättekul i vattnet. Och glöm inte  alla äldre som inte kan simma och överför rädslan till de  yngre. Och likadant här, de skäms över sin oförmåga

Dubbelt stöd till föreningarna är lika logiskt det. Oavsett idrott eller aktivitet, i gruppen och gemenskapen lär man sig att lyssna och hjälpas åt. Helt enkelt att anstränga sig för sakens skull och att alla gynnas, om man blir och beter sig som en vettig människa och inte är egoist. Det som är självklart i en förening

Men då krävs att föreningen, om det så är en idrott med eller utan tv-exponering, förmår, att ledarna orkar och uppmuntras.

Saknar självförtroende

Alldekles för många yngre tar snedsteg i dag, det är ungdomar som inte är vana vid att lyssna och själva bidra. Som inte har fått lära sig det, och som inte har känt grupptrycket av att vara en kompis som ställer upp.

För många föreningar går på knä. Ledare har slutat och bland människor i dag är det oerhört svårt att hitta nya ledare. Alltså människor som vill medverka. I klartext, som förstår att  lag-et är viktigare än jag-et. 

Jag märker själv i in min egen omgivning hur förändringen bland människor är stark och förvånar äve mig. Jag har en idé om att ta tag i en avsomnad verksamhet. Det krävs att vi blir några i gruppen. 

Tycker att jag känner ganska många personer och borde hitta några lämpliga snart nog. Men icke. Folk tycks aldrig ha så mycket att göra som numera.

(bort-)förklaringarna och skälen är åtskilliga.

 Människor vill inte, de har ingen lust, de känner inte för det, de är slitna, de har mycket annat, = stryk det ni inte känner till…

Men så ser villkoren ut   i de i ännu existerande föreningar. Ledarna blir allt färre och kvar blir ett fåtal som knäar under ett allt större ansvar. När det också fattas pengar finns det ingen annan – de kvarvarandet ska också tjata på politiker och sponsorer, nån måste ju  försöka öka intäkterna för att verksamheten ska kunna fortsätta.

Kris i förenings–Sverige

Det är en hopplös situation. RF har via undersökningar bevisat att det är kris ute i förenings-Sverige. Det är fakta och inte bara ord, det är allvar, inte bara löst snack.

Allt fler ungdomar begår misstag, stora som små. Visst, många kommer ändå, även med fungerande föreningar att ta fel beslut. Föreningarna kan inte fånga alla, men möjligheterna att ytterligare ett antal snedseglare blir vettigare individer är värt mycket, nej massor. Som dubbelt anslag till föreningarna – och i en framtid att varje utbetalning åtföljs  av skyldigheten att presentera projektplaner och inte minst rapporter om resultatet av ansträngningarna. Krav mår alla bra utav.

Och apropå vattenvana, i dagens samhälle gäller det mer än någonsin att fler håller sig flytande. Skattepengar ska investeras i framtiden. Den enda vägen.