John Guidetti eldasde på sina kompisar i AIK – och för den delen, även publiken -till den grad att det också blev utdelning. Foto:: Claudio Bresciani/TT

Det var det enda jag bad om i en krönika inför Allsvenskan; ”ta inte festen ifrån oss. Sluta elda, använd inga bengaler, kasta inte in skit på planen”. Som sagt; jag står gladeligen ut med en torftig underhållning mellan IFK Göteborg och Halmstad och jag bryter inte ihop för att AIK under hela första halvleken mot Norrköping inte visade upp en enda kreativ idé att skapa något vettigt av – men sabotera inga matcher.

Två missade straffar?

Det är egentligen ett rätt komplicerat och motsägelsefullt problemkomplex som fotbollen har att hantera i Sverige. Eller rättare sagt – avstår från att hantera. I matchen på jordgubbslandet  i Solna, där Norrköping länge tycktes mest påhittiga och självsäkra och med en mycket spännande 17-åring – Axel Brönner – på planen, kunde det istället blivit ett övertag för AIK. Men ingenting är hugget i sten – inte ens för en domare vid namn Granit Magedonci – som mycket väl kunde blåst för straff i AIK-favör två gånger.

En tydlig hands, en vårdslös glidtackling från målvakten David Andersson (inte god nog i övrigt heller), ja, hundraprocentigt säker är man ju inte trots repriser (och domarna har ju inga) så man skall inte vara för kategorisk i sin kritik. Om det var på grund av straffmissarna vet jag inte men det var flaggjunkare Per Rehnlund på linjen som fick utgöra målbilden för AIK-klackens frustration (eller någon i klacken bör kanske förtydigas) vet vi inte men något föremål träffade Rehnlund, matchen  avbröts, matchmöten vidtog och spelet kunde så småningom återupptas. .

Ologiskt tänkande

Det är i dessa rader mysteriet gömmer sig; de allra flesta allsvenska klubbarna, förbundsledningen och – om jag förstått saken rätt – en klar majoritet av supporterklubbarna vill inte att Sverige tar till hjälpmedlet VAR. En av de vanligast förekommande motiveringarna lyder: avbrotten förstör stämningen, väntan på det korrekta domslutet kyler ner känslorna, saboterar rytmen. Men samma grupperingar som inte vill ha avbrott i väntan på VAR-domen har tydligen ingenting emot att själva skapa halvtimmeslånga avbrott genom att bränna bengaler, lägga ut rökridåer eller kasta in föremål mot en matchfunktioner.

Den som förklarar den logiska kullerbyttan för mig får en stjärna i himlen. VAR-rummet hade rätt säkert gett AIK minst en straff (kanske två) efter några minuters väntan, det hade skipats rättvisa, det hade tonat ner aggressionerna genom att visa svart på vitt. Nu blev det istället upprörd stämning bland några hjärnor som redan är utklassade av AI och en mycket längre väntan. Inte VAR men gärna en var-böld på läktaren som infekterar fotbollen. Blir inte klok på det här.

Som en omvänd brandkår

Det har satts ett antal frågetecken efter Mikkjal Thomassens namn – AIK-tränaren med färöiska rötter – efter vad laget presterat under våren. Flera i kretsen av s k fotbollskännare har ansett det högst sannolikt att han kommer att försvinna innan det här spelåret är över. Krampaktigt i Göteborg (turlig seger mot Gais), en bottenlöst dålig halvlek mot Norrköping. Till slut kom John Guidetti in. Jag har, ärligt talat, aldrig förstått Stockholmspressens förtjustning över honom; Jag har sett honom lite som fotbollens motsvarighet till skidornas Calle Halvarsson; det finns en hel del där, men det blir inget stort av det. Men flera saker har han, Guidetti; en brinnande vilja, en stark  kropp, ett bultande AIK-hjärta och en lätt maskerad ilska över att inte få spela.

Han kom instörtande som en omvänd brandkår – inte släcka, elda, elda – och gjorde målet som gav AIK hopp, han gestikulerade, han pekade på sig själv, han skrek, han kokade och jag tänkte; tur att han inte står på supporterläktaren, för vad skulle inte komma flygande då? Det är klart att ett lag med så andefattig attityd som AIK hittills visat skall använda detta tändbränsle bättre. Och bollmottagningen, bortvridningen av Norrköpings försvararen och avslutet till 2-3 var en resolut handling på hög nivå som AIK knappast har råd av avstå ifrån om inte deras topposition efter två omgångar skall bli en högst tillfällig parentes. Guidettis kokande vätska tände AIK till seger.

– – –

PS: Hammarbys första halvlek mot Göteborg är det bästa som visats hittills men vad vet man om Blåvitt; en lovande vår, men, ser det inte lika halvtaffligt ut som ifjol? Pangstart av Degerfors; men motståndarna Halmstad och Värnamo hör till de starkaste Superettankandidaterna.