Tidigt agerade de största aktörerna inom våra stora lagidrotter, som fotbollen, Ishockey, handbollen och basket som den folkrörelse och enande kraft idrotten är i samhället. De har alla tagit ansvar genom att starta insamlingar för krigsoffer i Ukraina.
Mer lokalt har även till exempel Halmstads Ravens skänkt deras matchöverskott till hjälp för Ukraina. Svenska Basketbollsförbundet genomförde en manifestation för fred i samband med VM-kvalmatchen mot Kroatien. Innebandylaget Vallentuna/IK Frej har tillsammans med sina lagsponsorer valt att skänka pengar.
Krigets fasor har även inneburit att föreningar och individer börjat mobilisera aktiviteter för hjälpinsatser. Ett exempel är Idrottens Affärers krönikör Willy Berggren som startat Run for Ukraine.
Ett lopp han själv säkerställer genomförandet för i Stockholm den 6 mars och där andra föreningar och krafter hjälper till på andra orter (Malmö och Göteborg) för att ta hand och rikta den vilja svenskar har att agera för folket i Ukraina. Orienteringsklubben OK Orion från Blekinge kommer på samma sätt den 8 mars arrangera ”Spring eller gå för Ukraina.”
Svenska Friidrottsförbundet har etablerat möjligheten att spinga virtuella lopp för Ukraina som kan löpas över hela landet.
Lokalt tar klubbar också ansvar för sina ukrainska relationer. Inom orienteringen har exempelvis Norrköpings OK Denseln hjälpt den ukrainska orienteraren Yevheniia Veremeienko att komma till Sverige. Där hon kunnat huseras temporärti en klubbstuga.
Att mobilisera och stötta varandra utan att agera själviskt är en av de värden som den ideella idrotten lätt kan stödja. Men vi behöver tyvärr planera för att behoven kommer vara långvariga och att den ekonomiska hjälpviljan brukar vara störst i början av kriser. Det finns därför ett behov att tänka till hur kan vi hjälpa till långsiktigt – lokalt, nationellt och internationellt.
Idrottsrörelsen är i grunden en öppen och välkomnande. Vi tävlar med varandra även om det finns nöd och konflikter. Att bygga engagemang och entreprenörskap kring dessa kvaliteter är viktigt i framtiden. Först för att långsiktigt hjälpa krigets offer. Därefter för att hjälpa till i den försonings- och fredsprocess vi alla hoppas inte dröjer allt för länge. Även om det ser mörkt ut för närvarande.