Utropen och pådraget från alla arrangörer av seminarier och möten tystnar i Visby. Nu är Almedalsveckan över.

Ett traditionellt Almedals event är en panel bestående av en initiativtagare som ofta presenterar en studie eller ett perspektiv på en fråga, som sedan en panel av experter och politiker diskuterar. I slutet av respektive eventet så försöker man ge konkreta förslag som politiker eller myndigheter ska ta till sig och förhoppningsvis agera därefter, gärna genom ett indirekt löfte till problemställaren. 

Fångas upp till valet

Att det är ett valår innebär inte att det finns utrymme för partierna att ta till sig utspel för att de ska bli en del i vallöften. Den tiden är redan passé men ett välgrundat arbete kan innebära att en kommande regeringsförklaring kan ta upp viktiga frågor och uppgradera vissa önskemål. 

RF har gjort ett bra förarbete och lyckats få accept för både behovet av anläggningar och insikten om att idrottsanläggningar är eftersatt. Med fakta som visar på att 43 procent av idrottsföreningarna i storstäder eller storstadsnära kommuner har ett stort behov av fler tider och ytor så träffades Björn Eriksson ochAnders Ygeman för ungefär en månad sedan tillsammans med andra intressenter, såsom Sveriges Kommuner och regioner, större kommuner, Allmänna Arvsfonden och Centrum för idrottsforskning, som alla kan som kan vara med och adressera lösningar här. 

Att behovet och RFs kommunikation och valarbete fått fäste kan exemplifieras genom att flera kommersiella aktörer hade seminarier om idrottsanläggningar. De vill visa att de kan medverka och lösa anläggningsbehovet.

Folkhälsan kräver samordning

En annan fråga som det finns kommersiellt intresse kring är att se att bekämpa matchfixning inom idrotten.   Där krävs krafttag från såväl idrott, politik som spelbolag. Förändringar inom polisen gör dessutom att RF tar måste taen mer aktiv roll.  

Idrottens roll i folkhälsan lyftes av såväl GIH, Skandia, Skistar och En Svensk Klassiker. Den senare organisationen diskuterade frågan med bland annat Per Nilsson som är ordförande i en statlig kommitté som har till uppgift att främja fysisk aktivitet. Det var dels en fråga om vem som tar ansvar och vilken roll i skolan och idrottsaktörer kan och bör ta, och dels om Sverige behöver skapa en tydligare normbildning (kommunikation och rekommendationer) kring att motion och rörelse. Det anses viktigt. I dag är det inte  tillräckligt tydligt för hälsa, men det finns inom andra områden, som munhälsa.

Det fanns flera frågor som är betydelsefulla för idrotten och för samhället men som inte diskuterades i Almedalen. Frågor där det saknas en tydlig samordning och intresse som stöds av ekonomiska intressen. Det senare är avgörande för att kunna driva driva frågor i Almedalen, eftersom kostnader för att vara arrangör är påtagliga. 

En fråga jag saknade och som jag tycker borde ha en given plats i Almedalen är hur vi arbetar med inkludering och integration inom idrotten. Dessa frågor borde få plats, men vi saknar strukturer som vill investera här. Detta är beklagligt eftersom idrottens roll är betydelsefull för det samhälle som vi skapar framöver. 

Förbund och aktörer som i dag investerar i integration, såsom exempelvis fotbollsförbundet, basketförbundet, kampsportsförbundet, och handbollsförbundet, men även elitklubbar och arrangörer som exempelvis Lidingöloppet och Göteborgsvarvet behöver samverka och påvisa hur vi tar oss an ett inkluderande samhälle med hjälp av idrotten. 

Om ett år hoppas jag få gå på ett Almedalsseminarium om hur idrotten sluter sig samman för att ta ett tydligt ansvar för integration. Vem plockar upp bollen?