”Idrotten har en fantastisk spännvidd”

När man som jag går in på sin sista vecka som ordförande för RF börjar man fundera över vad som är stora respektive små frågor. Svaret sitter som så ofta i betraktarens ögon. Jag var i förra veckan och uppvaktade infrastrukturministern Andreas Carlsson. Vi inom idrotten vill att Regeringen ger Polisen i uppdrag att utreda frågan att fler än bara Polisen ska få möjligheter att vid tävling på statlig väg få dirigera trafiken, exempelvis som flaggvakter. Det är vid första anblicken en liten fråga men den skulle betyda oerhört mycket för de sex Specialförbund som berörs, till exempel cykel, triathlon och friidrott.

Civilsamhället är redo att axla detta ansvar. Ministern ser vissa tekniska problem att på kort sikt lösa frågan men lovade att göra sitt yttersta för att föra frågan i hamn. Jag fick hans löfte att meddela idrottsrörelsen att detta var hans avsikt. Till synes en liten fråga men definitivt stor för de som berörs. Och en roll för RF att sätta skuldran till.

Ökad kriminalitet

En fråga som otvetydigt är stor är den framväxande kriminalitet som inom delar av idrotten ser en marknad. Det gäller såväl den organiserade kriminaliteten som olika former av kriminella frifräsare. Det är i botten en inte oväntad utveckling med tanke på de pengaströmmar som rör sig inom delar av idrotten. Utöver en naivitet som i detta hänseende delvis kännetecknar idrotten har vi bara delvis varit förberedda.

De brottstyper som tränger sig på har ofta kännetecknats av låg upptäcktsrisk och låga straff. Och varför skulle banditerna satsa ensidigt på klassiska områden som narkotikabrott och prostitution?

Redan i dagsläget har vi en katalog av exempel på attraktiva brott från riggade matcher, problem med huliganism, spelarköp och olaga hot och andra övergrepp. Som gammal Rikspolischef kan jag bara notera att Polisen inte klarar att ge dessa brott den prioritet vi tycker de förtjänar.

Polisiärt arbete eller ej?

Att centralisera vissa funktioner är en sak. Men att inte samtidigt finnas närvarande nära medborgarna med poliser för att skapa relationer i lokalsamhället är något annat. Utan att värdera den bedömning de gör måste vi framöver välja nya former att arbeta med dessa frågor.

Inom myndighetssfären kan man notera pågående förändringar där delar av vad som tidigare betecknades som polisiärt utredningsarbete tas över av andra aktörer. Exempel finns inom tullen, skattemyndigheten, kustbevakningen, på miljöområdet med flera exempel. Ibland flyttas arbetet inom polisen från polispersonal till civilt anställda.

Kapacitet att hantera vissa typer av brottslighet har börjat byggas upp hos såväl RF som hos några större SF. Inte minst gäller det analys- och underrättelsearbete samt samverkan inom idrottsrörelsen.

Men det kommer inte att räcka framöver. En mera samlad politik måste till. Och det gäller inte bara utrednings- och analysarbete utan också i hög grad det förebyggande arbetet. Här kommer självfallet värdegrundsarbetet in i bilden. Och det är definitivt inte en fråga som varje SF kan lösa själv.

Det kommer enligt min mening att bli en växande uppgift för RF att vara en sammanhållande kraft. För nästa ordförande blir detta en grannlaga uppgift. Och den ska hanteras utan att vi glömmer vikten av flaggvakter!