
Här finns ett fotbollslag som på alla tänkbara vis och mod alla odds slår i varje fall den europeiska fotbollsvärlden med häpnad. Helgula som kycklingar, men med tuppkammen rakt upp och ingen hönsgård i försvaret.
2-0 mot italienska tabellsexan Lazio må vara en sak.
Verkligheten och TV-bilderna berättade en annan sanning. Bodö/Glimt formligen lekte med det italienska storlag som en gång gjordes till mästare av vår egen Svennis. Det borde blivit 5-0, det kunde blivit 8-0.
Svårt att tro sina ögon
Det var mitt första möte med denna spännande klubb, detta egensinniga lag och jag hade väl trott på ett lite grovhugget norskt kämpalag med långbollar och kontringar och hårda tag – men vad fick jag se. Ett aggressivt och högt försvarsspel som störde storfavoriterna innan de hunnit ur sitt eget straffområde, intensiva bollerövringar på mittfältet, inte en fot fel i försvarsspelet. Hypermodern toppfotboll. Teknik dessutom i paritet med Rom-lagets, idérikt och noggrant passningsspel, ständiga rörelser, ockupation av alla lediga ytor, konstruktiva triangelbyggen, framåtriktat, fartfyllt, uthålligt och löpstarkt. Och med nästan bara norrmän i truppen. Vi talar ändå om en kvartsfinal i Europa League.
Jag har sett svenska lag göra stormatcher internationellt; Åtvidaberg mot Chelsea och Bayern München, Göteborg som tog hem Uefa-cupen två gånger och matchade storlag som Barcelona, Manchester United och Milan i Europacupen, Malmö FF som spelade final i Europas finaste turnering.
Men lilla Bodö/Glimt spelade skjortan av Lazio med en fotboll av helt kontinentalt snitt.
Det var, som sagt, svårt att tro sina ögon. Och det pågick från minut ett till sista övertidsminuten.
Hur är det möjligt?
Nu är inte den italienska ligan av årsmodell 2025 det mest hisnande man sett men men likväl; detta var häpnadsväckande, konstant underhållande, sensationellt i den meningen att laget skapade ett tiotal helt givna målchanser mot ett lag från ett land där just försvarsspelet alltid odlats som en hederssak. Bodö/Glimt är, nu när jag dessutom hunnit jämföra med de bästa svenska lagen i Allsvenskans tre första omgångar, Nordens absolut bästa lag och det är, sett till förutsättningarna, närmast mirakulöst.
Hur är det möjligt? Det sägs att tränaren Kjetil Knutsen helt fräckt avstår från att se mötena med fotbollens storheter ur ett underdog-perspektiv. Han vill dominera med intensitet, med löpningar, med pannan högt (norrmännen sprang sönder Lazio), träningarna lär vara djävulskt hårda, spelarna har fått mental träning av en man som jobbat med soldater i Afganistan, han har jagat bort respekt och rädslor ur deras sinnen, gjort dem medvetna om vad de är kapabla till om de gör allt som krävs. Bodö/Glimt är inget stjärnlag, klubben plockar till sig spelare som toppklubbarna inte vill ha och utvecklar dessutom en massa egna talanger till färdiga A-lagsspelare.
Åk till Bodö och lär!
Staden Bodö har 42.662 invånare och lilla Aspmyra Stadion ger bara plats åt 8.270 av dem. Det snöade under matchen mot Lazio. Det blåser nästan jämt. Genomsnittstemperaturen på sommaren ligger på 11,2 grader. Staden ligger på en halvö som skjuter ut mot Vestfjorden nio mil norr om polcirkeln. Bodö var en av de norska städer som bombades mest under andra världskriget. Det stora bombangreppet den 20 maj 1940 lade större delen av staden i ruiner. Jag vet inte vad så mörka kapitel i en stads historia gör med sina invånare, deras barn och barnbarn men uppenbarligen finns där en kraft som orkar stå emot angrepp utifrån, som inser vad som bör kompenseras när de yttre förhållande, de små resurserna, de karga förutsättningarna måste hanteras. En vilja att visa att det går att överleva också som en liten David mot en väldig Goliat. Men att det inte bara ger revanschhunger, hårt erövrad kraft och löpförmåga, en kamplust utöver det vanliga utan också så klokt, fyndigt och konstruktivt fotbollsspel är svårt att förstå och ta till sig.
Rådet till svenska klubbar; res inte söderut för att hämta impulser. Tag Hurtigrutten till Bodö. Förvånas, imponeras och lär!
MFF har i sina framtidsvisioner en dröm om att vara Nordens ledande lag. Jag kan bara säga; det är långt dit.