”Får SOK göra som de vill?”

Man brukar säga att definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat. Svensk OS-uttagning med Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) i spetsen har utvecklats till ett återkommande spektakel. Det är lite som i den svartvita sketchen om grevinnan och betjänten från 1963. ”Same procedure as every year”. Förutsägbart och med en historia som går på repeat.

Det vi åter får se när OS i Paris närmar sig är svenska elitidrottsaktiva som klarat de internationella kvalreglerna men som nekas OS-biljett av SOK. Samtidigt får andra nationers sämre rankade atleter en plats. Frågan handlar om SOK:s omdiskuterade nationella krav som innebär att svenska aktiva, förutom att klara internationella OS-kvalregler, också ska visa kvalitét för en placering topp tolv.

SOK har sin mall

Att förutsäga idrottsprestationer och jämföra idrotter är svårt och kanske till och med omöjligt. SOK har sin ”mall” och tror sig veta hur man gör. Det är inte konstigt att OS-nekade aktiva ber SOK om en konkret, saklig och begriplig motivering som förklarar deras beslut. Något som SOK hittills inte verkar ha lyckats speciellt väl med att leverera. Jag scrollar lite i mitt sociala medieflöde och det mesta är som vanligt i uttagningsröran inför OS… Men stannar ändå upp… Något är faktiskt annorlunda den här gången. Visserligen handlar kritiken, precis som tidigare år, om SOK:s subjektiva och inkonsekventa beslut, om bristen på transparens, och om SOK:s makt att göra lite som de vill. Men kampen den här gången är annorlunda.Det tornar upp till storm och fler aktiva än vanligt i idrotts-Sverige visar öppet sin kritik och signalerar att de inte tänker hålla tyst. Det pratas om ”uttagningsupproret”.Aftonbladets Mats Wennerholm funderar: ”Tänk att vara PR-konsult åt Sveriges Olympiska Kommitté i dessa dagar. Vilken mardröm. Varje OS-år ställer de till det på samma sätt och får stora delar av idrotts-Sverige emot sig”. På SOK:s hemsida blänker de olympiska värderingarna som ”ska prägla SOK:s hela verksamhet”. Kanske ökar de vackra värdeorden ilskan lite extra just nu. I ett av alla inlägg på sociala medier läser jag: ”SOK står så sent som i förra veckan i Almedalen och pratar om elitidrottares ekonomiska förutsättningar. Som ska främja elitidrott och elitidrottares förutsättningar till att vara lagom bäst till OS vart fjärde år. I praktiken gör de det motsatta.”Det finns fördelar för trovärdigheten i budskap om orden rimmar hyggligt med vad personer sedan möter i verkligheten. Aktiva, ledare och personer runt om är uppenbarligen mycket arga. Det stannar inte där, SOK anmäls faktiskt den här gången också till idrottens skiljedomstol (Cas). Stämningsansökan lämnas in.

SOK tar stöd av IOK

SOK lutar sig mot den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och hänvisar till sin exklusiva rätt som nationell olympisk kommitté att bestämma och besluta. Daniel Stattin, professor i civilrätt, särskilt associationsrätt vid Uppsala universitet tolkar saken annorlunda. Han har med juridiska ögon gått igenom IOK:s Olympic Charter, den olympiska rörelsens grundlag. Nationella olympiska kommittéer har rättigheter men ingen oreglerad restkompetens att skapa kompletterande uttagningskriterier. Internationella specialförbund föreslår, IOK:s executive board beslutar och nationella organ tillämpar, kommer han fram till. Han pratar till och med om att SOK kan ha skapat sig en egen verklighetsuppfattning .Ungefär så här har det ju sett ut runt SOK:s uttagningar i ett stort antal år, då borde det väl vara okey? Eller… Påminner mig om hur lätt det är att tro och lita på någon som man tänker är en auktoritetsperson, även om det denne säger är fel eller till och med ologiskt. Det kallas auktoritetsbias. Ingen har ju faktiskt tidigare på djupet granskat om OS-uttagningar går rätt till. Kanske ska de kraftfulla reaktionerna vid årets OS-uttagning ses som en väckarklocka. Något har förändrats. Den här gången stannade kritiken inte bara vid ilska utan tog ett steg längre. Aktiva är inte längre tysta och böjer sig inte lika lätt för gamla maktstrukturer. Vad jurister kommer fram till om de svenska OS-uttagningskriterierna – vem som får rätt i sin tolkning av den Olympiska chartern – återstår att se. Olika generationer har olika värderingar, behov och sätt att hantera utmaningar på. Beslut behöver kunna motiveras och hålla för juridisk prövning. Samhället och idrotten förändras. Den mest grundläggande frågan i allt det här är kanske ändå väldigt enkel. För borde inte SOK:s verksamhet utgå ifrån att skapa förutsättningar för elitidrottarna i stället för att elitidrottarna blir en produkt som ska gynna SOK?