Reinfeldts miljonaffärer provocerar

Sitter i sommarsolen och lyssnar på Olof Lundhs Sommarprat. Få sportjournalister är så kända som han, men man glömmer också att han är en nyhetsreporter av bästa klass. Så jag väntar. Och så kommer den; nyheten. Att Fotbollförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt får ersättning för sin personlige assistent från förbundet har Idrottens Affärer redan avslöjat. Men att samme Reinfeldt dessutom har dubbla basbelopp i ersättning varje månad är nytt. 114 000 lite drygt. Så var det med ” öppna era hjärtan”.

Pengarna strömmar bort från fotbollförbundet när det i själva verket borde vara tvärtom. Men Fredrik Reinfeldt fick till ett bra avtal.

Follow the money är ett klassiska journalistgrepp, och det räcker egentligen med att titta på Reinfeldts bolags bokslut så står det där. Omsättning knappt 9 miljoner, varav drygt en miljon från förbundet. Vinst runt 4,5 miljoner. Och som Olof Lundh mycket riktigt säger.” Detta i en tid när förbundet ska spara 30 miljoner bara i år”.

Är han värd så mycket?

Jaha, kanske nån tänker. Ska ordföranden inte få sina pengar? Jo men absolut. Fast då kanske man kan begära lite mer arbete, lite mer av de öppna hjärtan och det civilkurage som behövs för att svensk fotboll i sig inte ska dö sotdöden. För stora kostymer med personer som inte förmår att växa i dem är inte vad förbundet behöver i dagens knappa ekonomiska läge.

Och jag kan inte med all vilja i världen tycka att Reinfeldt var ett väldigt bra val av förbundet. Han är tyst och otillgänglig, ställer inte upp på intervjuer, men värst av allt är att han faktiskt inte driver svensk fotboll framåt. Och det i ett läge när Sverige skriker efter engagemang av civilsamhället, för att förebygga kriminaliteten.

Fotbollen är en folkrörelse som bygger på gratis arbete av tusentals, hundratusentals människor som vill göra nåt gott för andra människor. Och barnen. Då känns Lundhs avslöjande mer än osmakligt, för förbundet. Och Reinfeldt.

Olof Lundh är som sagt en av Sveriges mest kända sportjournalister, noggrann och modig, som en journalist ska vara. Hans Sommarprat är därför befriande, inte bara för nyheten, utan också för att han är modig nog att berätta om egna tillkortakommanden och den prestationsångest som ständigt pressar honom. Och förstör hans nattsömn.

jobbigt att stå på sig

Det är jobbigt att ställa frågor på internationella presskonferenser och bli utskrattad, det är jobbigt att stå på sig och bli ifrågasatt. Allt det berättar Lundh om.

Att han också kan beskriva det dilemma sportjournalistiken just nu befinner sig i, med sportwashing och mästerskap köpta av ojämlika oljediktaturer, med korrupta ledare som styr och ställer; och därutöver arbetsgivare här hemma i Sverige som varken ställer upp på sina medarbetare eller den kodex som gäller journalistiken, gör hans Sommarprat extra aktuellt och faktiskt viktigt.

Viktigt inte bara i sportens värld, utan i alla världar; ekonomi, politik, samhälle. Om medieägare och -arbetsgivare förstod sitt ansvar och inte sålde sin själ, hade deras påverkan lett till en bättre och mer rättvis värld. Det är jag övertygad om. Tills det sker får vi lyssna och lära av Olof Lundh. Och det gjorde jag med glädje.