Jag skrev en krönika här om det för en dryg månad sedan. Upprinnelsen var då journalsten Johanna Aatsalos avslöjanden 1998, avslöjanden som försökte tystas ner av idrottens ledare, rättssystemet och till och med några av dåtidens politiker.
Men som i samband med ytterligare avslöjanden i hemma-VM i Lahti 2001 gav henne lite upprättelse.Om vi bortser att hon fortfarande var stämd av det finska skidförbundet och de främsta skidåkarna till skadeståndsbelopp som inte ens mördare ansågs vara skyldiga till.Men Johanna hade ju rätt. Det var dopning. Den var sanktionerad högt upp i det finska skidförbundet.Och det var skandal.
Finlands just nu mest lästa bok
I början av året gavs boken om hur det gick till ut. Boken ”Paljastus, Tarina dopinguutisesta ja toimittajasta, joka haluttiin vaientaa” (eller på svenska typ: ”Avslöjande – En berättelse om dopingnyheter och en reporter som ville bli tystad” är i dag Finlands mest sålda bok. Man är redan på tredje upplagan och fler än 10 000 exemplar är sålda!. Lägg därtill att den också är den mest utlånade på biblioteken och att den toppar de finska boklyssnarlistorna och du har en författarsuccé framför ögonen.Finländarna vill förstås veta sanningen – även om den smärtar. Men boken har fler bottnar än att bara handla om dopingskandalen kring de finska skidhjältarna i slutet av 1990-talet.Egentligen handlar den mer om hur journalisten som nystade upp skandalen blev behandlad av förbund och domstolar och om hur den finska pressen stryker idrotten och idrottarna medhårs.
Vad händer härnäst?
Även om Johanna hade rätt när hon avslöjade den systematiska dopningen i slutet av förra århundradet sågs hon då som boven i dramat och placerades i frysboxen i många år. Men nu är nationen redo för sanningen.I dag är det här glödgande heta nyhetsstoff i Finland. Och Johanna syns ofta i olika tv-program för att berätta sin historia och om hur idrottsjournalistiken funkade då, hur den förändrats och vad som händer framåt.Hon är flitigt anlitad som föreläsare och inbjuden till mängder av författarträffar. Nyligen har hon även fått en egen krönikespalt i Finlands (och Nordens) största tidning Helsingin Sanomat. Dessutom är det premiär för en ny digital idrottstidning där Johanna Aatsalo också blir kolumnist med en krönika i månaden.Det skulle inte förvåna om hennes historia om den finska skidåkningens egen såpopera både blir en tv-serie, en teateruppsättning och varför inte en operaföreställning på det största finska operahuset.
Vad kan vi lära oss i Sverige?
Hennes fokus är dock inte dopingskandalerna för 25 år sedan utan i första hand om idrottsjournalistiken. Vilka förutsättningar har journalisterna för att göra ett bra och granskande jobb? Vad är deras roll? Är det bara att hylla vinnarna och skriva om framgångar? Eller är deras roll även att lyfta på stenar, ifrågasätta och berätta sanningar som ibland gör ont att höra?Här i Sverige kan vi också fråga oss vad vi har att lära oss. Behöver även den svenska sportjournalistiken förändras? Och har vi motsvarande dopinghistorier inom svensk idrott som bara ligger där och väntar på att bli avslöjade?Vem blir Sveriges egen Johanna Aatsalo?