Djurgårdens sportchef Bosse Andersson har kontinuerligt värvat spelare, men lagbygget fugerade inte och nu är beslutet tagit – tränarna får skulden och de fr sluta. Foto: Per Danielsson/TT

Igår rök de. Bosses tålamod var slut. Om det nu var hans enväldiga beslut eller om det kommit krav (eller hot) från andra håll.

I dagens fotbollsvärld och med tillräckligt många galningar på läktarna vet man aldrig. Det verkar vara lite panik i klubben just nu trots att laget ligger på tredje plats i Allsvenskan och har internationella åtagande mellan varven.

Och det är tre omgångar kvar av Allsvenskan.

Konstiga beslut

Det har alltid varit något rejält över Djurgården, tycker jag. Att det skulle bli så här panikartat i år överraskar. Visserligen har det funnits anledning att fundera på den del beslut som tränarna och föreningen tagit. Varför har kaptenen Magnus Eriksson tillbringat större delen av säsongen i frysboxen? Varför hanterade man petningen av Albin Ekdahl i den internationella truppen? 

Visst, Ekdahl var en chansning från början, lite till åren och ständigt skadebenägen, men hanteringen av honom har till och med tränarna erkänt att den sköttes illa. Det förvånade också många att Djurgårdens tränarduo ställde över sina tre effektivaste spelare till matchen  mot Hammarby i söndags. Man skulle inte chockstarta utan ligga lite lågt och, som Thomas Lagerlöf lite kryptiskt uttryckte det, ”låta matchen komma till oss.” Det händer ju sällan att ”matcher” fattar sådana beslut. 

Den som vill ha resultat brukar få ta tag i saker och ting själva. Det visades sig också att de begick ett misstag, trion kom så småningom in och när matchen bröts i den 76:e minuten i söndags hade djurgårdarna repat mod och hade någonting på gång när deras egna fans såg till att matchen bröts. Och i måndagens korta match, 14 minuter plus fem i tillägg, lyckades laget inte åstadkomma någonting. Då kom nästa dramatiska beslut; Bergstrand och Lagerlöf får gå. 

Missar i alla derbyn

Det som sticker ut och tydligen sticker mest i ögonen på fans och möjligen också de styrande är Djurgårdens bristande förmåga att tillfredsställa fansen med Derbysegrar. I år blev utdelningen noll i dubbelmötena med AIK och Hammarby. Förlusterna mot AIK svider förstås mest (klassiska tvillingmöten), Hammarby är ju idag under den hyllade Kim Hellberg helt enkelt ett bättre lag. Den store derbyhjälten mot Djurgården, Nahir Besara (båda målen) hyllade sin tränare stort efter att den heta derbymatchen avslutats inför tomma läktare på måndagseftermiddagen. Hellberg har lyckats med det han gjorde i Värnamo; få spelare att överprestera, tro på sig själva, hjälpt dem med detaljer i spelet som förkovrat dem, angett en modig och offensiv ton. Hammarbys lag ser ut att ha kul, Djurgårdens våndas.

Kanske lägger man för stor vikt vid att just derbyna måste vinnas, det verkar vara någon sorts rädsla för att fansen skall svika dem om de inte ger dem det de helst vill; segrar mot AIK och Hammarby. Det verkar ångestladdat i hela Djurgården och när man ser Kim Bergstrand i intervjuer tror man att han skall explodera när som helst. Men vilket jäkla bra jobb han och Lagerlöf måste ha gjort ändå. De borde ha fått avsluta säsongen lite värdigt.

Sparken med tre omgångar kvar, ännu chans på andraplatsen och med internationella matcher att spela. De förtjänade bättre.

Inte snyggt, Djurgården!