Den 7 december 2007 sprang Andreas Palicka, som samma år vunnit U21-VM med Sverige, in i Arena Skövde för att göra sin första A-landskamp. Nu, som lagkapten  i EM-laget gjorde han det för sista gången.

”Dags för en ny generation”

– Det har varit en lång process och beslutet har vuxit fram under det senaste året, men det känns rätt att en ny generation får ta över. Det ska bli kul att följa Fabian (Norsten), Simon (Möller), Marko (Roganovic) och de andra som kommer underifrån, säger han.

Under landslagskarriären har han spelat under sex olika förbundskaptener och bland annat representerat Sverige i två OS, sex VM och sex EM. De senaste åtta mästerskapen bar han kaptensbindeln och var därför den som för fyra år sedan fick höja EM-bucklan i Budapest – Sveriges första mästerskapsguld på 20 år.

– Att få lyfta den inför mina lagkamrater, med vetskapen om vad vi offrat och betalat för att uppnå det tillsammans, är det största jag upplevt i min handbollskarriär och något som format mig som människa.

Tyngre känslor var det för ett år sedan när Sverige reste hem från Oslo efter en 14:e plats i VM.

– Jag har fått frågan efter varje mästerskap de senaste åren om det var mitt sista, men jag har alltid velat ha distans och aldrig ta något beslut i affekt. Men redan dagen efter VM förra året, som var ett stort misslyckande och en tung punkt i karriären efter många framgångsrika år dessförinnan, kände jag en stark vilja och ett ansvar att ta tillbaka svensk handboll dit den hör hemma – och det är inte på en 14:e plats. Det drivet har följt mig det senaste året, både som lagkapten och idrottsutövare.

Stolt och tacksam

– Att få avsluta med ett mästerskap på hemmaplan och känna att jag fortfarande kan spela på högsta nivån infö fansen, med familjen och vännerna på plats, har varit väldigt känslosamt. Om jag ska bli ihågkommen för någonting hoppas jag att det är att folket sett att jag i både med- och motgång gjort allt och lite till för tröjan jag burit. Det har varit en oerhörd stolthet, glädje och ära att spela för mitt land – men också ett stort ansvar och ingenting jag någonsin tagit för givet.

Palicka återkommer gång på gång till tacksamheten över kärleken och stödet från fansen.

– Det har varit överväldigande så många gånger. Jag har haft många kvällar när tårarna kommit av de intryck jag fått och det jag fått uppleva. Kärleken från fansen och känslan av att höra mitt namn skanderas på läktarna går inte att beskriva. Jag känner en enorm glädje över det intresse vi som lag lyckats skapa de senaste åren och över att se hur många barn som haft idoler i landslaget.

”De som lärde mig”

Många har betytt mycket för Palicka under landslagskarriären.

– Min fru, mina barn, min övriga familj och mina vänner har alltid funnits där för mig. Claes Hellgren, Tomas Svensson och Mats Olsson har varit mina ledsagare och mentorer och fört vidare ett arv som jag i min tur hoppas kunna föra vidare till nästa generation.

– För mig innebär kaptensrollen ett stort ansvar, och det är något jag känt mig ärad att få haft den sedan Glenn Solberg tog över. Jag känner att jag vuxit både som idrottsutövare och människa av det. Det finns så många som varit en del av min landslagsresa i vått och torrt, och de vet

vilka de är.

Karriär i fyra länder

Förutom guld, silver och brons i EM samt silver i VM med landslaget har Andreas Palicka, som fostrades i H43 Lund och som 16-åring tog klivet till Redbergslids IK, vunnit över 25 titlar med THW Kiel, Rhein-Neckar Löwen och Paris Saint-Germain.

Bland annat har han två Champions League-titlar samt sju tyska och tre franska ligaguld.

Nu tackar han för sig och hyllas av åtskilliga i idrotts.Sverige.