Daniel Ståhl kramar om sin tränare Staffan Jönsson efter att han har tagit VM-guld i diskusfinalen under friidrotts-VM på Japan National Stadium i Tokyo, Japan. Foto: Christine Olsson / TT
Idrottens Affärers krönikör, Åke Stolt, var sur och kommenterade:
”Jag trodde att den s k Idrottsakademin bestod av personer med lite djupare insikter i idrott än folk i gemen. Det har funnits anledning att tvivla flera gånger.
Men nu har den överträffat sig själv i dumsinne; hur kan Daniel Ståhl inte ens vara en av fyra kandidater till Årets manlige idrottare. Det övergår mitt förstånd.
Han bör dessutom få 100-årsjubilerande Bragdmedaljen för 2025 för det han gjorde vid friidrotts-VM i Tokyo”.
Daniel själv tog beskedet med ro:
– Det är ingenting som grämer mig. Jag är inte ledsen eller besviken alls. Snarare tvärtom. Jag hade hellre velat att min tränare Staffan Jönsson blivit nominerad till årets ledare, säger Ståhl till Sportbladet,
Noterade ni bisatsen?
Hellre att tränaren borde belönas!
Ståhl är särklassig, ett enastående föredöme och värd pris bara för sin omtanke och utstrålning.
Daniel Ståhl, 33, kan alltså inte bli årets manlige idrottare på Idrottsgalan den 21januari. Det grämer honom inte alls.
– Snarare tvärtom, säger Ståhl.
Ni minns väl de där scenerna från Tokyo i september. Regnet öste ned och en efter av konkurrenterna misslyckades och svor över vädret och de urusla förutsättningarna, Ståhl bet ihop och gick i stället runt och peppade de andra kastarna. Och när det var hans tur hivade han iväg diskusen 70,47 meter och tog karriärens tredje VM-guld och visade upp sin glädjedans och fick konkurrenterna att tillfälligt glömma de urusla förhållandena.
En folkets hjälte som är storfavorit till Jerringpriset.
– Jag är otroligt hedrad och stolt. Det är otroligt fint att jag har blivit nominerad dit. Det är ju folkets pris och medborgarna som röstar på vilka de tycker om. Det har varit ett fantastiskt 2025 för alla sporter och jag är otroligt stolt att vara utvald, säger Ståhl.