Damhockey har svårt att nå ett genombrott i Sverige. Här en match mellan Segertorp och Brynäs och villkoren för lagen är mycket skiftande. Foto: Brita Nordholm, Scanpix.

 
Svenska ishockeyförbundet har sedan 2010 gjort en satsning för att utveckla damhockeyn. Men fortfarande finns det inga damhockeyspelare som kan leva på sin idrott. De befinner sig långt där i från, bland dem gäller enklast tänkbara villkor.

Budget på en halv miljon

Segeltorps IF är ett av Sveriges bästa lag. De har vunnit högsta ligan, riksserien, tre gånger sedan 2008 och i laget spelar bland annat landslagsprofilen Erika Holst. Trots framgångarna är pengar ett återkommande ämne i laget.

Men diskussionerna handlar inte om konkurshot eller frusna spelarlöner som på herrsidan, här är det fråga om hur pengarna ska räcka till, om hur kostnaderna ska minska och konsten att hitta aktiviteter som ger pengar till lagkassan.

Omsättningen för Segeltorps IF damhockeylag ligger runt 500 000 kronor om året. Enligt Stefan Olsson, sportchef i klubben, är det minst i hela riksserien och långt ifrån tillräckligt för att kunna bedriva en egentligen vettig verksamhet.

Äter i skolkök

– Nästan alla pengar går till resekostnader. Vi jobbar alltid med att hitta bra dealer och lösningar. När vi till exempel åker till Norrland, som är den största utgiften, ser vi alltid till att möta flera lag som ligger nära varandra geografiskt. Sedan hittar vi dealer med skolkök där vi kan äta, då blir det mycket billigare jämfört med restauranger, förklarar han.

Sponsorerna har ett svagt intresse och klubben kan inte stödja verksamheten med mer än 350 000 kronor till laget, resten samlar tjejerna in på egen hand.

– En liten del kommer från givmilda sponsorer. Annars jobbar tjejerna extremt hårt utanför hockeyrinken genom att anordna evenemang eller sälja olika saker, säger Stefan Olsson.

Betalar all utrustning själv

Pengarna räcker inte till materialkostnader eller ekonomisk ersättning till spelarna. Alla betalar vardera 4 000 kronor om året i medlems- och träningsavgift. Då får de hjälm, träningstider, extern tränare och match- och träningskläder. Allt annat material som skridskor, klubba och skydd får de betala utöver träningsavgiften.

– Det är en stor utgift. Nya skridskor kostar minst 6 000 kronor, en klubba går på 2 000 och komplett skyddsutrustning landar mellan 15 000 och 20 000, säger Alexandra Palm, spelare i Segeltorps IF.

– Så man blir försiktig och använder allt material så länge det bara går. Går det att använda samma skridskor flera säsonger gör man det, även om man egentligen bör byta två gånger per säsong. Och skräcken, ja, det är att slå sönder en klubba på träningen, fortsätter hon.

Alla semesterdagar går till hockeyn

Laget tränar sex gånger i veckan. Spelarnas varken  hinner eller orkar med så mycket mer än hockey. Alexandra Palm förklarar det som att ha två heltidsjobb. Först går hon till sitt vanliga arbete och sedan tillbringar hon nästan lika mycket tid i ishallen.

– Ska vi åka iväg på en bortamatch får vi åka redan på fredagseftermiddagen och då måste jag ta ledigt från arbetet. Tyvärr kan inte klubben ersätta utebliven arbetstid, så jag brukar använda mina semesterdagar till bortamatcherna, säger hon.

De här villkoren gör att många tjejer slutar med hockeyn tidigt även om de är framgångsrika. I Segeltorps damlag är endast sju av de 26 spelarna över 18 år.

– I längden tjänar man inte så mycket på att satsa, förutom det rent sportsliga, påpekar Linn Höög, spelare i Segeltorps IF.

Föräldrar i ledarstaben

I ledarstaben är alla förutom huvudtränaren förälder till någon i laget. Det är en förutsättning för att verksamheten kan fortsätta.

Sportchefen Stefan Olsson har själv en dotter i laget, men hoppas att hela ledarstaben i framtiden ska vara extern.

– Lyckas vi få en mer professionell organisation kommer allt att utvecklas. I dag har vi ett förmånligt avtal med Reebok som bidrar med en del material, men alla tjejer förstår inte vad ett sponsravtal innebär och köper annat material än från Reebok. Då blir det svårare att argumentera för att de ska sponsra oss i fortsättningen, säger han.

Även Alexandra Palm och Linn Höög håller med om att en professionalisering skulle vara bra. 

– Kraven på vår prestation skulle naturligtvis bli högre och det kanske skulle locka mer publik och sponsorer, tillägger Linn Höög.

Ishockeyförbundet avvisar kritiken

– Man jag undrar varför inte förbundet gör mer för oss tjejer.

– När herrarna vinner SM får de 1 miljon kronor från hockeyförbundet, när vi vann förra året fick vi inte ett öre. Det var till och med tal om att vi skulle betala vår egen middag för att fira seriesegern. Det är helt absurt, tycker Linn Höög.

Från Svenska Ishockeyförbundet håller man dock inte med om kritiken. Henrik Haraldsson, utvecklingschef på förbundet, förklarar att sedan 2010 har det sker omfattande satsningar. En person jobbar heltid med damhockey och dessutom finns en speciell damhockeykommitté.

– Just nu ligger fokus på att öka rekryteringen av tjejer samt att utbilda fler ledare i damhockey, säger Henrik Haraldsson.

Billigt bedriva damhockey

Han håller inte med om att damhockey är för dyr att bedriva.

– Eftersom inga spelare får lön och omkostnaderna är väldigt små, jämfört med herrhockeyn, tror han inte några föreningar stoppar ett framgångsrikt damlag.

– Minsta sponsoravtal borde täcka den mesta av kostnaderna för att spela på elitnivå. Tjejernas kostnader är snarare än fråga för klubben och inte förbundet, förklarar Henrik Haraldsson.

Stefan Olsson kan också hålla med om att engagemanget från förbundet har ökat.

– Men jag får känslan av att det är en person som ensam jobbar med damhockeyn. Men förbundet har flera konsulenter som verkligen skulle kunna hjälpa oss och andra klubbar att utvecklas.

Stort engagemang

Linn Höög hoppas också att damhockeyn ska få mer pengar från ishockeyförbundet.

– Alla som spelar damhockey gör det med ett stort engagemang. De har roligt tillsammans och blir som en familj.

– Men samtidigt säger alla att situationen är för jävlig. Utan att det händer något.  

Freja Andersson