– Det är positivt för den olympiska rörelsen att det är sådant stort intresse. Det är framförallt sommar-OS som växer. Därför tror jag fortfarande att Östersund skulle klara av det. Det som krävs är att hotellsidan byggas ut. Här finns det chans att bygga något som är bra även efter OS, som här där den olympiska byn efteråt blir ett bostadsområde mitt i centrum, säger Gunilla Lindberg i en intervju med Sundsvalls Tidning.

Lagom som en majoritet trodde att ett svenskt OS var glömt och begravt ger hon ny näring åt debatten.

– Alla OS-städer vill vara ett föredöme – och inte bara att idrottsmännen ska kämpa väl. Det är fascinerande att alla vill lägga till något eget. Det här är en möjlighet för olika städer att samla den egna befolkningen kring någonting och att visa upp sig fört världen.

– Titta bara på Lillehammer – en liten skitstad i Norge. Folk pratar fortfarande om den – och bilderna som kablades ut i världen, säger hon.

Inte ens sex månader återstår till spelen i Vancouver. Ett nytt vinter-OS i en storstad, här finns 2,5 miljoner invånare. Skulle då Sverige verkligen ha en chans i den hårda konkurrensen?

– OS blir större och större, men jag tror fortfarande att Östersund skulle klara av det, säger hon.

IOK anslår faktiskt 200 miljoner kronor extra för uteblivna världssponsorpengar och hjälper Vancouver att bygga klart.

– Det är ett OS, men på två orter. Men alla som tävlar här nere i Vancouver kan bo i OS-byn – det är nära till hockeyn och skridskoåkningen och curling. Det är gångavstånd till hockeyhallen och till prisutdelningen. Så är det också uppe i Whistler – alla kan bo i den OS-byn, säger Gunilla Lindberg.

– Från början handlade det bara om det sportsliga. Men de senaste 15 åren har den olympiska rörelsen utvecklats enormt. Nu handlar det också om det sociala, kulturella och om miljön – och att olympiaden ska betyda någonting för staden efter spelen, säger hon.

De olympiska spelen fortsätter att växa, men Gunilla Lindeberg passar på att betona att det är antalet mediarepresentanter som ökar. 1988 i Söul närvarade 11 000 journalister. I Peking 23 000. De gäller sommarspelen. Till Vancouver kommer 10 000 från media, vilket innebär två journalister på varje OS-deltagare.