Notan för att driva svensk idrott skulle alltså vara cirka 7 miljarder utan att det är beloppet som gäller på sista raden. Inte minst sponsring får summan att öka ytterligare. Här är uppgifterna skiftande, men många vill göra gällande att idrottssponsringen uppgår till närmare 2 miljarder årligen.

Därmed rör det sig om cirka 9 miljarder totalt.

Idrottsministern fick se alla siffror

Idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth fick på onsdagen ta del av en unik studie gjord av Centrum för idrottsforskning (CIF) som har studerat hur framför allt de statliga medlen kommer till nytta. I granskningen har CIF mätt effekterna av ekonomi, aktiviteter, skador och jämställdheten inom idrotten.

I CIF:s uppdrag ingick också att rapportera om ungdomsidrotten ur ett perspektiv via Barnkonventionen.

Att idrotten årligen får uppemot 2 miljarder i statligt stöd är konstaterat sedan tidigare. Enligt den här rapporten ska en mera exakt summa vara 1 855 miljarder kronor under 2010.

En minskning jämflört med tidigare

Det är en minskning jämfört med åren dessförinnan. 1929 miljoner gällde 2009 och 1 982 för 2008. 1 802 miljoner för 2007 bör också framhållas. Dessförinnan låg beloppen på runt 1,5 miljard eller lägre.

Staten ger och tar, om man tittar omvänt och ser hur mycket idrotten bidrar med.

Det ideella ledarskapet beräknas omfatta 600 000 ledare och med en ersättning motsvarande en fritidsledarlön skulle det kosta, inklusive sociala avgifter, uppemot 20 miljarder per år.

20 miljarder, det är en aktningsvärd summa.

Och vad bidrar då idrotten med?

Det ska ställas mot statens 1,8 miljarder, därtill kommunernas stöd till föreningarna om ca 1 miljard, och värdet av anläggningssubventionerna som beräknas till ca 4 miljarder kronor.

– Visst är 1,8 miljarder en stor summa. Men staten får utan tvekan väldigt mycket för sina pengar. Idrotten är enormt stor och har över 3,3 miljoner medlemmar, understryker Johan R Norberg, utredare vid CIF.

Svensk idrott handlar om de rika och de fattiga.

Fotbollen överlägset störst

Beroendet av statligt och kommunalt stöd är mycket stort på sina håll medan andra klarar sig bra på egen hand. Johan Norberg har för första gången jämfört förbundens omsättning med deras totala statsbidrag för att se beroendet.

= Fotbollen är störst i alla avseenden och får 33 miljoner årligen.

= Bara Allsvenskan omsätter över en miljard årligen.

= Och notera, ishockeyn ligger långt efter, med 15,9 miljoner.

= Näst fotbollen har skidor störst bidrag, 13,5 miljoner.

= Därpå följer golf med 8,8 miljoner, ridsport 16,8 och friidrott 16,5.

= Fotbollens 33 miljoner är dubbelt så mycket som både ridsporten och friidrotten.

Korpens särställning upphör?

Korpen ingår inte i studien. Här gäller ett betydligt högre sk basbidrag (RF:s generella stöd till sina SF) än de andra i en jämförelse av antalet aktiva medlemmar.

Den här ordningen instiftades redan i mitten av 1970-talet som ett villkor för att Korpen skulle gå in i RF-komplexet.

– Just Korpens anslag har dessutom varit föremål för en del diskussion under senare år i samband med att RF sett över sina bidragsprinciper, säger Johan R Norberg.

– Jag har inte detaljstuderat effekterna för Korpen med det nya SF-stödet  som beslutades vid stämman i maj, men jag misstänker att det kommer att leda till att förbundet åtminstone på sikt mister sin särställning. Men det är bara en gissning i dagsläget.

Golf tredje störst, egentligen

Johan R Norberg tycker att golfen har en speciell situation.

– Sett i antalet medlemmar så är man tredje största förbundet. Men studerar man LOK-stödet som ett mått på ungdomsaktiviteten kommer golfen inte ens in bland de tio största.

Sporten har helt enkelt har många vuxna medlemmar, vilket delvis förklarar att man inte har mer i SF-stöd.

Skulle bli ett hot för flera sporter

– En annan förklaring är att nuvarande bidragsmodell varit rätt statisk. För golfen har det inneburit att man vuxit snabbt på kort tid – men att SF-stödet inte hunnit med.

Johan R Norberg framhåller att mycket av statens stöd redan fördelas med utgångspunkt i förbundens barn- och ungdomsverksamhet. Tydliga exempel är LOK-stödet och Idrottslyftet.

– Men det är samtidigt allt för lätt att hävda att allt stöd skulle baseras på barn- och ungdomsidrotten. Staten har ju även andra idrottspolitiska mål, exempelvis att främja elitidrott. Dessutom finns det idrotter som skulle drabbas mycket hårt om allt fördelades med utgångspunkt i barn- och ungdomsidrottens omfattning, t ex akademisk idrott, flygsport, delar av motorsporten osv, betonar Norberg.