”Tillvaron är tuff. Det är en daglig jakt på pengar, men vi ligger ändå bra till i en i dagsläget tuff bransch”, menar två av de drivande i LHC, Anders Mäki och Fredrik Johnson.

Elitserien passerar allsvenskan?

Den här säsongen har hockeyn förhoppningar om att Elitserien ska locka flera åskådare och överträffa allsvenskans siffror. Det är de två sporterna som slåss om det mediala utrymmet. Ingen av dem kan klaga på intresset och i ett affärsperspektiv ger klara fördelar.

Linköpings HC har både stolta traditioner och bra förutsättningar. Klubben har varit bland de fyra främsta i elitserien sju år i rad och har en förnämlig arena i Cloetta Center. Men här finns också en motsägelse – det är just spelarlönerna och hallhyran som utgör de största utgifterna.

LHC presenterar inte spelarlönerna specifikt men koncernen hade 95,6 miljoner i personalkostnader på 115 heltidsanställda och totalt nära 600 löntagare. Klubben betalar också dryga 22 miljoner i hyra till Linköpings kommun.

”Andra värderar sitt lag annorlunda”

– Vi skrev ett 15-årigt avtal när Cloetta Center byggdes. Det är ungefär tio år kvar på det. Jag kan inte säga att vi betalar för mycket. Men jag slår fast att andra kommuner värderar sitt hockeylag annorlunda än vad Linköping gör, hävdar klubbdirektören Mike Helber.

Han vill inte undanhålla det faktum att kommunen betalar cirka 3 miljoner i olika avtal, bl a hyra av loger på arenan.

Ledningen i LHC kan ändå inte låta bli att titta på andra klubbar, där några äger sina hallar medan andra föreningar har fördelaktigare avtal. Linköpings 22 hyresmiljoner med tvåans 14 miljoner och Skellefteås och Luleås 6 miljoner. Det ska jämföras med LHC som betalar totalt ca 31 miljoner och får ett driftsbidrag på 9 miljoner, därmed 22 miljoner.

Måste hitta nya intäkter

LHC har pressen att ständigt hitta nya intäkter.

Det är en kvintett som leder arbetet. Styrelseordföranden Christer Mårdh, försäljningschefen Fredrik Johnson, klubbdirektören Mike Helber, vice klubbdirektör Anders Mäki och ekonomichefen Lars Ellbrant för en ständig kamp mot för små marginaler.

När företaget Energizer sa ja till ett samarbetsavtal som Diamantpartner för en vecka var glädjen stor på LHC:s kansli. Minimum för att bli Diamantpartner är 600 000 kr och Energizer blev nu det 15:e företaget i den gruppen.

1200 samarbetspartners

Totalt har LHC inte mindre än 1200 samarbetspartners. Sponsorstrukturen består av ca 15 Diamantpartners, ett 50-tal guldpartners (över 275 000 kr), ca 20 silverpartners (över 185 000 kr) och ett 40-tal bronspartners (över 110 000 kr) samt en stor bredd av främst lokala företag.

– Strategin är att alla företag, stor som liten, har en viktig del i LHC:s satsning. Vårt mål är att de alla ska ”få tillbaka två kronor i värde på varje investerad krona”. De ska också känna att de är med och skänker stolthet till invånarna i vår region, menar Anders Mäki och Fredrik Johnson.

De är väldigt måna om att värna om ett genuint samarbete.

– En förening som LHC bygger mycket på det lokala och regionala näringslivet, men vi ser definitivt en ökning från företag mer på riksnivå.

Stenbecks slutbetalning

– Till den här säsongen fick vi fyra nya diamantpartners, alla med ledningskontor i koncernen utanför regionen.

Trots det procentuellt skrala resultatet från i fjol har LHC i alla fall 7,9 miljoner i eget kapital.

Dit har klubben kommit via två annorlunda uppgörelser. Hugo Stenbeck blev för att par år sedan en finansiär av format och har stått för miljonerna när utländska stjärnspelare har värvats. Men redan i våras kom antydningar om att han eventuellt skulle backa och nyligen gjorde Stenbeck en slutbetalning från fjolårets avtal.

Stenbecks medverkan innebar en extrainkomst, det samma gäller uthyrningen av spelare till Ryssland. Under några år har här LHC fått in miljonbelopp den vägen. Pengar som viss mån balanserar en spelarbudget där snittlönen bedöms ligga på 80 000 kronor. En stjärnspelare i elitserien i dag kostar betydligt mera, från 200 000 kronor och uppåt.

Största föreningen i landet

– Vi har varit skickliga på att skapa intäkter till Linköping, säger Mike Helber.

I ekonomitermer innebar det att via besparingsåtgärder förbättrade resultatet med 7 miljoner trots att omsättningen sjönk med 4 miljoner. Men semifinalen i våras ska helst förbättras framme i vårdagar för det är medverkan och avancemang i slutspelet som styr.

Mitt i all matematik påpekar ändå Helber:

– Vi är Sveriges största ishockeyförening sett till antalet ishockeyspelare. Förra året var det bara Linköping och Brynäs som gick till alla fem slutspel; A-lag, damlag, A-juniorer, B-juniorer och U16. På så sätt är vi utan tvekan Sveriges bredaste förening och det är vi stolta över, säger Mike Helber. Och när jag kom hit 1992 spelade 300 barn, nu är det nära 800.

Har glömt supportrarna

– Dessutom är vi en stark fanbärare för Linköping och Östergötland. LHC är ett fenomen som innebär tillhörighet, glädje och ibland frustration för många över att man inte vinner alla matcher.

Ett växande problem just nu är att klubben ändå tappar publik och att stämningen är sämre i Cloetta Center. Christer Mård, ordförande sedan 15 år, påpekar:

– Vi måste nå ut till de vanliga LHC-supportrarna. De som finns där ute, som bryr sig om oss, men som bara ibland går på våra matcher. De har vi försummat.

– Ett problem för många föreningar, så också för oss, är att vi för länge tagit supportern för given. I LHC är vi bra på kontakten med företagen, men sämre på kontakten med de vanliga supportrarna.

Hur påverkar alla TV-matcher?

Mård framhåller ökad annonsering, mera TV-reklam, en bättre och mera uppdaterad hemsida, fler differentierade biljettpriser och mera omtanke om familjerna. Nog försöker LHC, men som motkraft finns TV-bevakningen. Av ondo eller godo, tvistar de ledande.

Så länge kämpar LHC och övriga elitserieklubbar vidare.

– Vårt gemensamma mål och ambition är att behålla och förstärka svensk klubbhockeys position som en av de starkaste utanför NHL, avslutar Anders Mäki.

Thomas Ejderhov