Det är en satsning som saknar motsvarighet.
Blåvitt inledde i höstas med att köpa Philip Haglund och Emil Salomonson. Därtill kom Pär Ericsson tillbaka från utlåningen till Mjällby.
Flera nya på Kamratgården
Det hann inte bli vinter innan nya namn klev in på Kamratgården, först kom John Alvbåge från Örebro, därpå den kanske största överraskningen, Kalmar-brassen Daniel Sobralense, sedan norrmannen Kjetil Waehler, Ålborg, och nu Nordin Gerzic, Örebro och Pontus Farnerud, Stabaek.
Sju nya, åtta med Pär Ericsson, och med alla ersättningar till dem och gamla klubbar blir slutsumman hisnande.
Sportchefen Håkan Mild vill ha en trupp på mellan 21 och 22 spelare. Det har han fått nu och uppenbarligen har styrelsen gett klartecken till den här jättesatsningen.
Dessutom, nye tränaren Mikael Stahre tar sin beskärda del av lönebudgeten. Och det är han som ligger bakom investeringarna. Eller rättare sagt, det faktum att IFK inte ens var bäst i Göteborg i fjol.
70 procent av 50 miljoner, nja…
Tidigare har Håkan Mildh uppgett att IFK har en budget på cirka 50 miljoner och att 70 procent går till A-laget, inklusive löner och sign-on.
22 man, sju nya…
Pontus Farnerud vill ta udden av snacket om miljonlönerna:
– Om jag bara gått på pengarna hade blivit annan klubb, säger han till fotbollskanalen.se.
Samtidigt innebär köpen ett skifte i filosofin.
Då gick inte bra
Hela Sveriges Blåvitt har gjort sitt. Att värva lite varstans i landet och utveckla spelare till landslagsmän fungerar inte, anser tydligen IFK:s ledning. Undra egentligen vad filosofen Roger Gustafsson tycker om köpandet.
Det har funnits ett Real Göteborg tidigare. 1997 var en annan före detta spelare, Thomas Wernerson, sportchef och fick mandat att handla. In kom s k eftertraktade spelare som Joakim Persson, Stefan Bärlin, Christian Karlsson och Andreas Hermansson, men resultaten uteblev.
Och Mats Jingblad fick sluta som tränare.